Idag fick Ida sin första stadspromenad och det tyckte hon var toppen. Det var lite svårt att koncentrera sig på sin matte när det fanns så fantastiskt spännande saker att nosa på. Hon fick verkligen användning för sin allra finaste trav med sträckta ben och hög svansföring. Det absolut intressantaste var dock alla gula boxrar som sprang med sträckta ben innanför skyltfönstren, ju mer hon sträckte på sig och tittade på dem desto mer tittade de tillbaks...
Efter promenad och träning var det dags för återbesök på bilprovningen för lilla volvon. Ida var ju aldeles slut efter all spänning och låg och sov i sin bur så besiktningskillen tyckte att hon kunde få ligga kvar. Jaja tänkte jag om inte han bryr sig så kan det ju inte göra något. Bilen skulle bara kollas undertill så den hissades upp i luften och precis när den var upphissad så ser jag plötsligt ett litet boxeransikte som lite förvånat kikar ut genom bakrutan. Ida hade missat vad som hände och insåg nu att något hade hänt. Hon fick sedan en liten skakning då det tydligen var nödvändigt för att kolla det felet som bilen haft. När bilen var nedhissad och jag klev in i den så hade hon dock lagt sig och somnat igen så hon blev nog inte särskilt traumatiserad av det hela, ett bevis på att hon faktiskt har ganska starka nerver ändå.
Idag har jag också hunnit med att rida två hästar på kvällen. Canja var faktiskt lite lugnare idag, så det går alltså framåt. Lilla Fia går från klarhet till klarhet och idag så skuttade vi lite hinder, eller skuttade och skuttade; hon kliver mest. Hon verkar inte ha så mycket nerver alls och hetsar inte upp sig i första taget. Hinder eller inte hinder, det är ingen skillnad på hur hon tar sig fram. Ju mer jag rider på henne desto mer har hon börjat röra sig och som det verkar nu så blir det en riktigt fin gångartshäst av henne.
Imorgon blir det ordentligt med ridning och förhoppningsvis lite pyssel med Kalinka eftersom jag för en gångs skull är hemma hela dagen.
Tack och godnatt!