Som alla säkert har märkt så har det varit tyst väldigt länge här i dagboken. Detta beror på att det har varit en tung tid i mitt liv då Morfar under flera månader har varit väldigt dålig. I natt så somnade han äntligen in och fick frid, något som både är sorgligt men samtidigt en befrielse. Precis som varje människas liv är unikt så är döden det också. I morfars fall så var det en lång kamp som ändå ledde till ett fridfullt slut med familjen omkring sig.
Efter att ha vakat i några dygn vid Morfars säng är vi nu hemma och sakta så återvänder verkligheten. Det är faktiskt skönt att få gå ut till stallet och pyssla och att mata hundarna. Mitt i sorgen är dessa små sysslor en tröst.
Sorgen är också den individuell och jag vet att jag fungerar bäst om jag får vara bland mina djur på min gård. Någon har sagt att varje sorg har en viss mängd tårar som måste ut och det är bara att låta dem komma. Något som tröstar i de sämsta stunderna är att Morfar har det mycket bättre där han är nu än vad han hade här den sista tiden. Det är vi som är kvar som har det värst, men sorgen kommer att ge med sig och livet fortsätter.
Det finns mycket att se fram emot den närmaste tiden, Ida ska ha valpar, stona ska föla och våren är här. Lika mycket som det finns sorg så finns det konstanta glädjeämnen i livet som man kan uppskatta, även i en stund som denna. Astrid skuttar lika glatt som vanligt och Ida hasar runt och suckar över att vara gravid på sitt egna sätt. Splendid galopperar som en lycklig tok i en ny hage med gräs i utanför fönstret och solen skiner.
Jag är verkligen lyckligt lottad som jobbar med djur som är så livsbejakande, tänk på alla dem som inte har denna livskraft omkring sig utan måste ta sig genom sorgen i en grå miljö. Men det är också så att utan sorg i livet så kan man inte uppleva riktig lycka, alla starka känslor gör oss mer mänskliga. Man ska inte försöka dölja eller döva sina känslor utan omfamna dem som en del av livet, precis som man måste acceptera att döden är en del av livet.
Ett stort tack till alla underbara vänner som har hjälpt mig med både det praktiska och det själsliga den senaste tiden, jag uppskattar det verkligen även om det ibland är svårt att uttrycka hur mycket mitt i allt som händer.
TACK!