För alla nyfikna kommer här en liten rapport från årets riksutställning för connemara.
Vår helg började med att strömmen gick på fredagseftermiddagen så att vi inte kunde bada några ponnyer inför lördagen. Det var bara Sunny som hann bada så lördagsmorgonen startade med bad innan vi puttrade iväg mot Norrköping. Med i transporterna hade vi Sunny, Ida och Fiffi som skulle gå ridklasser och working hunter pony. Först ut var Sunny och jag som hade fått startnummer ett i ridklassen. Tyvärr så var det inte så bra ordning på ridklassen och det började med att vi fick vänta tjugo minuter extra på att den ena domaren skulle dyka upp. Detta resulterade i att alla ponnyerna i min grupp var lite trötta när de väl fick komma in på banan, men Sunny skötte sig mycket fint och efter den första ridningen på ring rangerade domaren ekipagen och ställde då henne på första plats. När det var dags för enskild ridning så var vi alltså allra först ut och förrvirringen var ganska så stor då domaren ville att vi skulle rida ett slags mönster som han liksom hittade på på plats. Jag fick bara instruktion om att rida på en åttvolt i galopp och sedan inget mer. Sunny galopperade snällt runt och gjorde fina byten och efter två varv sa domaren tack och så var vi klara. Lite besviken blir man ju när man inte ens får chansen att visa någon ökning eller hur fin trav hon har. Det blev ungefär samma sak för tvåan och trean, men sedan fick de börja trava några steg och de som kom senare kunde ju utnyttja att de sett hur man skulle rida och kunde alltså visa sina ponnyer bättre. När halva klassen gått utbröt lite ytterligare förvirring då det sades att det inte skulle bli visning för hand. Alla blev väl lite förvånade över att de skulle frångå den regeln då den är ganska så viktig i ridklasserna. Två ryttare senare så fick vi nya order, de sex främsta skulle få visa för hand. Det var bara att vänta på ytterligare rangering och när alla ridit klart så stod Sunny fortfarande som etta och fick visas för hand. Efter den visningen gjordes slutrangering och tyvärr halkade hon då ner två hack. De som flyttades upp var två stora grova valacker som då alltså ansågs ha bättre exteriör än henne, lite synd då hon ju faktiskt hade varit bäst på hele ridmomentet. Snygg är hon iallafall under ryttare även om domaren tyckte att hon saknade något utan ryttare...
Efter Sunnys klass var det dags för Ida och Amanda. Vi har laddat stenhårt inför detta och de skötte sig mycket bra. de hade ju också en liten fördel av att man nu visste vad som skulle göras och Amanda kunde ladda på lite bättre än vad jag hade fått tillfälle att göra. De hamnade också till slut på en tredje plats i en ganska hård konkurrens. Ida och Sunny är ju systrar vilket jag tycker syns ganska så bra...
Efter den vanloga ridklassen var det dags för working hunter pony. Eftersom det var många anmälda delades den upp i två grupper och Fiffi och Sunny hade hamnat i första gruppen. Återigen var jag allra först ut och fick alltså vara försökskanin. Nu var reglerna ändrade i denna klass också så det var ingen ridning på ring utan man gick in och hoppade och om man inte blev utesluten fick man rida runt ett par varv i galopp framför den ena domaren medans nästa ekipage började hoppa framför den andra domaren. Sunny hoppade mycket bra i ett fint tempo och jag var mycket nöjd med henne...
Fiffi skötte sig också mycket bra men hade kanske lite bråttom runt. Efter det att alla hade hoppat fick vi komma in på ring och så blev vi rangerade. Sunny hamnade återigen på tredje plats och Fiffi blev nia.
Sedan var det dags för Ida som red i den andra avdelningen och hon hoppade också runt på ett trevligt sätt. Hon hamnade på en åttondeplats i sin avdelning.
Vi var nu väldigt nöjda med vår förats dag och hade ju faktiskt fått med lite rosetter hem, trots all förvirring. Nöjdast men tröttast var nog Sunny som verkade ha saknat tävlingslivet iallfall litegrann. Hon gillade sina rosetter trots att de saknade det blåa inslaget..
Det är faktiskt oftast roligt att rida ridklasser men jag måste säga att det var alldeles för rörigt denna dag. Dessutom så visade det sig att man inte fick några protokoll för att domaren hade vägrat att skriva något. Hur han kunde dömma utan att skriva något är väldigt underligt och dessutom så är kritiken man får en stor anledning till att man är med. Det känns ungefär som om man ridit ett dressyrprogram men inte fått några kommentarer eller poäng, mycket trist. detta måste man få ordning på till nästa år om man vill att folk ska vilja rida ridkklasser.
Idag var det dags för hoppklasser och utställning för Fiffi och Ida. Sunny fick bara gå ridklasser och jag åkte hem och hämtade Joop istället som bara skulle gå utställningen. I första klassen gick Ida en fin dubbelnolla och Fiffi hade ett litet pet i grundomgången. Klass två var connemaramästerskap och det gick i LA. Det var debut för Ida och Amanda på den höjden men det såg väldigt fint ut...
Hon hoppade med gott självförtroende men petade tyvärr två hinder på vägen. Det var ändå ett mycket bra resultat på en lång och krävande bana. Fiffi har ju startat några LA men har krånglat lite på senaste tiden. Nu kämpade hon mycket bra och såg väldigt fin ut, men även hon lyckades peta två...
Båda ponnyerna hoppade väldigt bar och de har definitivt inga problem med höjden, det är bara lite mer erfarenhet som behövs.
Så var det äntligen dags för utställning...
Jag hade inga jätteförhoppningar då domaren hade varit väldigt hård och snål med poängen och jag vet ju att mina två små ston inte riktigt är några utställningsindivider. De är alldeles för lätta i typen och dessutom i tävlingskondition, en dödssynd när det gäller utställningar där ponnyerna helst ska rulla omkring. Mitt stora mål är ju faktiskt att få ihop poäng till Gina så att hon kan bli eltipremierad och för att man ska få räkna avkommornas bruksmeriter så måste de vara utställda med minst 35 poäng, en uridiotisk regel enligt mig. Lite nervöst var det att gå in ringen då jag visste hur svårt det skulle bli att skrapa ihop dessa poäng med en så hård domare...
Fiffi var först ut och det enda jag kunde göra var att försöka dölja hennes lilla underhals och få henne att sträcka så mycket det bara går på sig i traven. Hon var mycket lydig och försökte göra precis det jag bad henne om och sträckte väldigt fint på sin lite korta hals framför domaren...
Jag tckte mig höra en del positiva kommentarer från domarna men det är alltid svårt att avgöra. Sedan var det Idas tur och där var det inte mycket mer att göra än att försöka kämpa på med traven och hållningen också. Hon gjorde också sitt bästa så jag var nöjd med dem båda och kunde bara konstatera att oavsett vad poängen blev så hade vi kämpat väl.
När vi fick komma in på ringen igen för rangering så steg mina förhoppningar om lite bra poäng ganska så ansenligt då Fiffi placerades på tredje plats. Ida däremot blev placerad sist av alla så där var det fortfarande riktigt nervöst. När poängen började läsas upp fick ettan guld, tvåan 38 poäng och lilla Fiffi fick 37 poäng, YES en avklarad! Faktum är att poängen inte sjönk med mer än en poäng innan de var framme vid Ida och fantastiskt nog fick även hon 36 poäng!
Det låter kanske som en låg målsättning men mina ponnyer är ju faktiskt tävlingsponnyer framförallt och detta handlade ju som sagt var om Gina och inte Ida och Fiffi.
Sist ut av mina ponnyer var sedan Joop. Han var noggrant badad och förberedd och för en gångs skull lite lagom peppad. Konkurrensen var stenhård i årets hingstklass så det var spännande. Han skötte sig också fint och visade en riktigt bar skritt och stod för en gångs skull med ganska bra resning. Men man får aldrig vara nöjd länge i den här branschen, när det var dags för trav hände något och plötsligt var han ganska tydligt halt. Helt oförklarligt då han hade travat helt rent tio minuter tidigare utanför ringen! Antagligen vred han till något i starten som gjorde lite ont och som den stora vekling han är så var han tvungen att linka ordentligt så att ingen skulle missa hur synd det var om honom. Domarna sade inget om det utan det var bara att traska ut efter två travsträckor i en myckeyt dålig takt. Vid rangeringen placerades han ändå inte sist och domaran sade inget i kritiken om hältan men däremot sade de att han var stel i sitt hasarbete, en mycket snäll omskrivning för halt elände. Naturligtvis kunde de inte heller ge honom guldplakett med de dåliga travrörelserna men de var enormt positiva i sin övriga kritik och jag fick massor av beröm både från domare och publik för att han är så fin och ffa i så bra skick (förutom eländig hälta förstås).
Ännu mer irriterande är dock det faktum att vid hemkomst, efter 1½ timme i skakig transport, var han helt ren i sin trav igen och skuttade med raska steg ut i hagen för att återförena sig med sin älskade familj...
Det är bara att konstatera att Joop ska inte åka på några riksutställningar, hur fin han än är innan (och efter).
Sammanfattningsvis så är jag ändå nöjd med helgen, många tredjeplatser blev det men inga toppar. Ibland så är man ändå nöjd eftersom alla har presterat efter bästa förmåga och så har det känts denna helg (utom halteländesveklingen Joop). Man lär sig också hela tiden nya saker om utställningsvärlden och jag tror inte riktigt att denna domare kommer att återvända för att dömma någon mer riksutställning med tanke på den totala oviljan att skriva kommentarer i ridklasserna. Dessutom hoppas jag att man tar tag i att bestämma hurdana regler man ska ha i ridklasser i Sverige. Det är ju faktiskt helt upp till SCS att bestämma det och sedan får de domare som kommer anpassa sig.
Avslutningsbilden får ändå bli en på Bina som efter en lång utställningsdag talar om att nu vill hon åka hem genom att försöka ge matten kopplet...
Tack och godnatt!