Min lilla älskade gräddbakelse, prinsessan Elsa, är besviken, hon känner sig oälskad och bortknuffad. Att gå och lägga sig på kvällen har gått från att vara en mysig stund där man gosar ner sig med matten till att bli en kamp om livsutrymme...
Av någon obegriplig anledning så har en svart liten syster fått stanna kvar i flocken och plötsligt är inte Elsa minst längre. Hon som har levt sitt liv trygg i förvissningen att hon är en prinsessa, mattens enda lilla älskade bebis, måste plötsligt visa hänsyn. Matten verkar inte alls förstå detta dilemma, hon bara fortsätter som om inget hänt och när då lilla prinsessan försöker flytta bort den där svarta lilla figuren så puttar matten på henne och säger ”försiktigt Elsa”. Vadå försiktigt? Det där svarta eländet tränger sig ju hela tiden, hon kryper upp i sängen och lägger sig där närmast matten i armhålan där prinsessan alltid legat, hur ska en då kunna flytta henne försiktigt? Prinsessan har försökt att liksom trycka sig ner på sin plats och den där svarta har ju bara gurglat litegrann, hon kan nog typ andas även om det ligger en gräddbakelse uppepå ( att lilla gräddbakelsen har blivit något rund efter all valpmatsstöld behöver inte spela in). När en då flyttar sig och istället tar tag i ett litet öra för att släpa bort den som ligger i vägen så blir en beordrad att genast släppa, den pep ju bara litegrann, faktiskt inte ens jättehögt så det kan ju inte vara så farligt. Det värsta är ändå att matten liksom bara skrattar åt en när en tar på sig sin mest förorättade min och vänder ryggen till, hon har ingen medkänsla alls den där människan. Curt-Åke är inte heller till någon hjälp, han bara vänder sig om och somnar och ser inte kampen som pågår gällande bästa sovplatsen. Han är faktiskt egentligen rätt så värdelös, men så är han ju inte mycket vettigare än det svarta eländet som tydligen ska vara besläktad med honom på något sätt.
Men så plötsligt händer det, precis när en nästan gett upp hoppet så har det svarta eländet somnat och då lyfter matten bort henne och gör plats för gräddbakelsen och genast byts den nattsvarta förtvivlan till sedvanlig förnöjsamhet. Bara att gnussa in sig i armhålan och släppa en djup suck innan en somnar. Kanske är det ändå så att matten inte har glömt bort sin prinsessa helt och hållet och kanske är det bara så att svarta eländet tar lite plats så här i början innan hon förstått att Elsa är en prinsessa.
Lite tycker nog matten att Elsa överdriver hela situationen, för när matten inte tittar så kan hon minsann ligga och leka med lillasystern. Dessutom så innebär ju alla dessa valpar att det bjuds på väldigt många extra tillfällen att fylla på lilla gräddbakelsekroppen med mat. Faktum är att prinsessan har gått från att vara en ganska så smärt liten dam till att mer ha tagit helrunda proportioner. Att vi dessutom tillbringar alldeles för många timmar i viloläge förbättrar ju inte situationen.
Hur ska detta egentligen sluta undrar nu lilla prinsessan? Ska en behöva leva så här länge till eller går det att skrämma den lilla svarta till underkastelse på något sätt, boxerbarnen är ju faktiskt lite livrädda för den ilskna gräddbakelsen som skriker på dem hela tiden och dem får en ju säga till utan att matten säger något. Det hela är faktiskt lite ologiskt.
Förorättad och bortputtad av ett svart elände...
Livet är orättvist! (Elsas egna ord)