Inget föl...
Ojojoj nu har jag visst hoppat över en dag... Fick faktiskt lite skäll för det ( personen i fråga vet av vem).
Sadelkammaren är nu nästan färdigorganiserad efter mycket om och men. Varje krok och upphängning har noggrant analyserats för att finna den optimala ordningen som sedan ska upprätthållas med hård disciplin. Alla som har känt mig ett tag undrar nog nu hur detta ska gå till men så länge Fia är här kan det nog gå bra men sedan finns det en viss risk att ett visst förfall inträffar. Men, hoppet är det sista som överger människan.
Igår fick vi hem en liten sötnos ifrån Salsta som är helsyster till vår lilla favoritpralin Magic. Varje gång Elisabeth kommer hit är det lite som julafton, man får lite gåvor och så kommer det små sötsaker som ökar skönhetsfaktorn på gården. Lilla Rose ska ridas in och tränas inför treårstestet i maj. Små welsh mountain ponnyer är helt underbara att arbeta med, där kan man tala om att man har lyckats med temperamentet. Hittills har jag inte haft några problem med någon av dem, inte ens med den första som skulle vara lite svårhanterlig...
Fia har nu börjat med Ida och idag kunde hon rida lite, det kommer inte att dröja länge innan hon galloperar runt som alla andra.
Att rida in ponnyer är ganska annorlunda mot att rida in halvblod som Fia är van vid. Ponnyerna som jag har fött upp är oftast ganska avslappnade och lätta att påverka villket underlättar vid inridningen. Dessutom så är det betydligt mycket lättare att klättra upp på 140 cm Ida än på 170 cm halvblod. Ida är en vaken och glad ponny som tycker att det är trevligt vad man än gör med henne.
När det gäller det här med inridning av ponnyer så har jag utvecklat en egen liten metod som blev döpt till ''morotsmetoden'' av Per Aschan som kom för att titta på när jag jobbade med en av hans ponnyer och tyckte att det var ett passande namn. Man pratar ju om ''morot och piska'' i utbildningssammanhang men morotsmetoden innehåller bara morötter och ingen piska. Det hela går ut på att få hästen att hela tiden vara uppmärksam på det man gör och detta kan man uppnå genom att muta hungriga ponnyer med en morot om de tappar koncentrationen. Eftersom jag oftast inte har någon medhjälpare när jag rider in mina hästar krävs det att man har många tricks att ta till för att undvika problem. Detta är inte något man rekommenderar, att rida in hästar på egen hand, men om man jobbar som jag gör, väldigt nära sina hästar, så går det ganska bra. Jag får ofta en bättre kontakt med hästarna när jag jobbar med dem helt själv och de blir uppenbarligen trygga med mig. Ibland kan det bli så att om det kommer in någon för att titta på när jag arbetar med en häst så känner jag direkt hur både min och hästens koncentration störs bara av att de är i närheten. Med Jamiro var detta extra tydligt och det första halvåret var det nog ingen som trodde på att jag verkligen red honom eftersom de aldrig fick några bevis. Jamiro har nu blivit trygg och är helt underbar att jobba med men i början så var han så känslig att det inte var någon ide att hålla på med honom om inte koncentrationen var på topp. Många gör nog det felet när de jobbar med sina unghästar att de inte läser dem rätt och tillåter sig själva att tappa koncentrationen lite för mycket. Det är därför det händer olyckor när folk jobbar med unghästar och då tycker man att unghästar är farliga och oberäkneliga. I mina ögon är det väldigt mycket enklare att jobba med en unghäst som är som ett oskrivet blad än en äldre häst som redan har blivit påverkad av olika människor. Hästar är ganska enkla att läsa då de är konsekventa och logiska i sina reaktioner. Nu finns det säkert många som inte håller med om detta, men alla beteenden en häst uppvisar går oftast att spåra till tidigare händelser eller instinkt.
En häst är alltid en häst!
Tack och godnatt!