Nu är det helt fullt i alla valplådor här hemma efter att Astrid klämt ur sig sju perfekta små boxervalpar. Efter två dygns födsloarbete och mer eller mindre krav på mattens närvaro av den födande hunden sitter jag nu här alldeles utmattad och tittar på en snarkande hund med sju små snuttande mirakel. Varje födsel som sker är ju olik alla andra och det är alltid lika intressant att försöka skriva ner hur det gått till:)
Astrid är mycket bestämd vad gäller det här med ordningen och enligt den ska matten från första lilla värk tills sista valpen är torr och äter sitta på lådkanten och tillgodose alla hennes behov. Det är allt från kisspauser, vatten med druvsocker, torkning av valpar till städning av lådan som ska ordnas med, inget får ju gå snett när en alfatik ska föda. Klockan två på fredagsnatten väckte hon matten och påpekade att nu hade hon minsann förvärkar och då behövs kisspaus en gång i timmen samt tarmtömning så att inga olyckor sker när själva valparna sedan kommer. Ryggmassage är också nödvändigt och om nu matten skulle försöka vända sig och sova lite så flåsar en bara tillräckligt nära hennes näsa, då utför hon till slut det en vill (i förhoppning om att få sova om hunden bara kunde bli nöjd i tio minuter). Matten gjorde upprepade försök att smita under lördagen då det pågick en föreläsning nere i stora rummet, men det fungerade inte då Astrid helt enkelt upplät sina sköna stämma på högsta volym efter ca åtta minuter. Efter tio timmars passning klämdes till slut första knytet ut vid halv fyra. Enligt Astrid så ska det födas en valp i timmen, det är lagom takt då det gäller att klämma ut, fixa navelsträng, torka och se till att den suger innan en påbörjar nästa projekt, kisspaus måste en även ha efter varannan valp ungefär. Vid valp nummer fyra tog det dock plötsligt lite stopp, det gjorde ont av någon anledning och plötsligt sprack den noggranna planen. Det tog över tre timmar mellan den och nummer tre, men även den kom till slut och var pigg som de andra. Sedan återgick Astrid till normalt läge, nummer fem ploppade ut när de andra åt och var torra. När det sedan var dags för den obligatoriska kisspausen så gick det lite snett igen med planeringen. Tydligen så var hon lite för långsam ut (antagligen mattens fel) så när det väl skulle kissas så råkade nästa valp ramla ut ute på gräsmattan. I mörkret såg matten inte riktigt var och Astrid hade ju jättebråttom in så hon försvann som en avlöning in till lådan och lämnade åt matten att börja lysa sig fram till valpen och bära in den. Den låg där så fint i sin lilla påse med sin lilla moderkaka och efter paniksprångmarsch in i huset upp för trappan så visade det sig att det bara var att packa upp och gnugga lite så var den också pigg och fullständigt normal (mitt i detta så missade matten även att stackars Diddi råkade hamna ute vilket inte uppmärksammades förrän två timmar senare, det var en något missnöjd stackars hund som hade gett upp och lagt sig för att sova i misären på glasverandan).Efter sex valpar, en himla massa tvättande och språngmarscher så var matten tydligen utmattad och påstod därför att nu måste vi vara klara. Nu kan även den mest principfasta hunden förstå när gränsen är nådd för hur långt det går att driva en matte och där för gick Astrid snällt med på att äta en liten måltid, byta sängkläder en sista gång och sedan lite symboliskt lägga sig och snarka (matten såg antagligen lite vild ut efter ett dygns vaka och fullständig service till hunden och den senaste lilla fadäsen med valpen på gräsmattan var kanske lite genant). Det var dock bara så att nu kände sig Astrid ganska så säker på att allt skulle gå bra och den där sista valpen i magen kunde hon kanske tänka sig att fixa själv så direkt när hon såg att matten slumrade till så klämde hon ut den. Nästa gång matten vaknade till och tittade ner i lådan låtsades Astrid naturligtvis som ingenting, hon låg i exakt samma position som när matten gav upp och somnade, den enda lilla skillnaden var valpantalet. Nu vaknade naturligtvis matten till igen och då passade Astrid naturligtvis på att fylla på lite energi och få nybäddat igen. Att vara Astrids privata valpassistent är ett drygt arbete.
Det var en mycket skrynklig matte som ragglade ut i stallet på morgonen för att ta hand om resten av djuren…
Astrids sju små underverk...
Nu säger vi godnatt och hoppas på lite ostörd sömn:)