Jag har nu ägnat de senaste dagarna åt att klippa lurviga hästar. Det är otroligt vilken förvandling de genomgår när pälsen faller av, från att ha varit små vildhästar blir de plötsligt fina tävlingshästar. En intressant observation är att alla Kallebarnen har varit otroligt snälla att klippa, tom Kalinka stod som ett ljus. Den enda som krånglade var egentligen Ida som inte alls uppskattar att få genomgå någon makeover. Det blev en långdragen kamp, först i stallgången och sedan i seminspiltan, som avslutades med att hon till slut gav upp och stod still exakt så lång stund som det tog att raka av nästan allt hår (men bara nästan). Hon har fortfarande en hel del ludd på benen och på andra svåråtkomliga ställen, men det får hon leva med ( med lite tur så är hon inte längre min när det är dags för nästa klippning, så då slipper jag det problemet ; ).
Igår så tittade ju faktiskt solen fram en liten stund så nu är vi säkert uppe i hela fem soltimmar här i Stockholm denna månad. När det är så grått som det har varit på senaste tiden så glömmer man nästan bort hur trevligt det är med solsken. Nu var det dock en snabbt övergående glädje då regnet snart återkom och ökade på den allmäna översvämningen.
Gino är nu riktigt på bättringsvägen. Han skrämde upp oss ordentligt i torsdags då han fick en liten koliksläng. Nu gick den över ganska fort men eftersom han redan var så nedsatt så var det lite otäckt. Det var ju inte så konstigt egentligen att han fick problem med magen då han har stått i princip still i nästan två veckor så nu får han gå ut i ridhuset hela nätterna. Han får också ha sällskap av Lukas vilket verkar pigga upp honom ytterligare. Ibland så är det så att det bästa botemedlet mot hängighet hos en häst faktiskt är att få sällskap av en annan häst. Det är lätt att de blir deprimerade om de inte får den där närkontakten som är så viktig för alla flockdjur. Lukas är den perfekta partnern för Gino då han är världens snällaste lilla häst. Det går att hänga på honom när man blir trött, han leker gärna en stund om så önskas, han är dessutom lätt att köra runt om man vill sura lite över sin höhög, det är helt enkelt som om Gino har fått sin alldeles egna lilla hund.
Min alldeles egna hund, Ida, ligger för tillfället och luktar mindre gott. Hon har antagligen ätit något olämpligt och har varit mer än bekymrad hela eftermiddagen. När Ida kommer och lägger huvudet på mig och gnyr då är det bråttom ut. Hon är ingen hund som tjatar i vanliga fall utan är helt nöjd med att ligga still i korgen på kvällen och hon kan i vanliga fall hålla sig en hel evighet, men nu var det kris. Hon försvann som en oljad blixt i mörkret och kom sedan till stallet med ett väldigt slokande uttryck. Sedan gjorde hon något ännu mer okaraktäristiskt då hon letade reda på en filt och rullade ihop sig till en ynklig liten boll på den. Hon verkar dock ha återhämtat sig nu och ligger som vanligt i korgen och snarkar igen. Det olämpliga har antagligen passerat nu så förhoppningsvis blir det ingen mer kris under natten.
Tack och godnatt!