Idag har det hänt som jag har fruktat en längre tid, Kajsa blev tillfälligt borttappad. Hon är ju så liten att man hela tiden måste ha lite koll så man inte glömmer henne någonstans, det är lätt att hon hamnar på efterkälken och inte hinner ut genom dörren när man stänger den. Idag blev det så då hon av någon anledning var inne i Ariannas box och inte hann ut när jag stängde och jag såg henne inte. Jag gick runt och fodrade och började efter en liten stund fundera över varför jag inte snubblade omkring på den gula lilla mopsen som ju alltid står mitt framför fötterna när man kommer med hö och annat. Som tur är så har Kajsa en liten rolig vana att svara om man ropar på henne och när jag då började kalla på henne så hörde man en litet moffmoffmofff innanför Ariannas dörr. Där satt en lite förnärmad mops som helt klart blivit borttappad av den fruktansvärt försumliga matten. Det finns få individer som kan bli så förnärmade av att bli försummade som just mopsar, alla vet ju att universum roterar runt just deras små runda kroppar och det torde vara en omöjlighet att någon skulle vara så ouppmärksam att man skulle kunna bli borttappad (om man inte själv hade valt att försvinna). Som tur är så är mopsarna väldigt snabba med att förlåta försumligheten, bara matten krusar och ojjar sig över vad för hemska saker som kunde ha hänt om inte den kloka mopsen hade moffat till svar så glömmer mopsen helt bort vilken livsfara hon svävat i (mopsen är nu inte rädd att hon ska trampas ihjäl av hästen utan fruktar snarare att hon ska missa kvällsmaten och därmed dö av svält samt att bristen på kärlek skulle ta kål på livsandan om hon nu skulle ha behövt sova helt solokvist under en häst).

Jag måste faktiskt säga att mina hästar är väldigt snälla när det gäller den lilla mopsen, de undviker snällt att trampa på henne när hon travar runt mellan deras ben och ignorerar henne totalt när hon försöker hjälpa till att få in dem i boxarna. Mina hästar är ganka väldrillade och när man släpper in dem så räcker det att strängt säga hästens namn om den går fel så traskar de snällt ut ur boxen och in i rätt box. Kajsa har lagt sig till med en liten vana att hjälpa till vid dessa fall och så fort hästen har gått in i rätt box så springer hon dit och säger med ett litet moffmoffmoff att hästen nu faktiskt ska hålla sig där och inte hålla på och gå fel. Hästarna viftar inte ens på ett öra vid denna lilla utskällning då mopsen ju faktiskt inte låter särskilt högt. Även om hon tar i från sina små tår så blir det bara ett litet löjligt moff, vilket är ganska så skönt då det ju redan finns tre stora hundar med lite större resonanslåda att ta från.

Kajsa är nu inte den enda som riskerar att bli borttappad, Astrid är ju gravid och har blivit enormt trött. Hon försvinner nu hela tiden och man återfinner henne oftast i en liten halmhög någonstans ihoprullad till en liten boll. Hon ägnar också mycket tid till att trycka sig mot matten och sucka och förklara att livet är jobbigt, jag undrar lite hur i hela fridens namn hon ska stå ut ända tills valparna kommer om livet är så här eländigt redan efter två veckor. Hon har dessutom blivit ett riktigt surkart enligt lillasyster Betty då hon inte vill leka och bara morrar när Betty försöker hoppa igång henne. Det är väldigt intressant att se hur hela dynamiken i flocken ändras nu när Astrid går igenom denna förändring. Ida verkar vara mycket medveten om vad om är på gång och hon nosar igenom Astrid och tvättar henne lite varje dag, jag tror att hon vill vara med på ett hörn då hon ju bara älskar alla nyfödda individer och nu blir det ju ändå hennes barnbarn som ska födas. Ida är ju en väldigt bra naturlig ledare för min lilla hundflock och det är ju bra om hon kan lära valparna lite vett och etikett innan de ska lämna gården. När Astrid var valp så hade vi ju gamla Bina som var flockledare och alla valparna dyrkade henne och hon lärde dem precis hur man skulle bete sig i hundvärlden. Jag tror att det är jättenyttigt för valparna att lära sig att umgås med andra flockmedlemmar när de är små, det blir liksom inte så svårt för dem att träffa nya hundar senare om de fått lära sig hundspråket ordentligt av en vettig dominant individ.

Det viktigaset en boxer ska lära sig är dock att om man är stor så måste man vara snäll...

Gammeltant Bina är trygg att gömma sig under om man är en liten plutt och världen är stor...

Tack och godnatt!