Här är det som vanligt full fart. Nu när jag börjar komma i lite bättre form så hinner jag rida allt fler hästar per dag.
Vi har under de senaste åren fått ett litet problem med ett par duvor som har flyttat in i ridhuset. Dessa har en otrevlig förmåga att flyga omkring precis när man har suttit upp på någon känslig unghäst och de driver mig till vansinne. Duvor har dessutom en konstig förmåga att låta när de flyger, de kuttrar förskräckt och så gnisslar deras vingar. Dessutom så skitar de ner något förskräckligt överallt.
Idag när jag precis börjat trava på lilla Pärlan, som fortfarande inte är helt stadig, flög det upp en duvj***** som hade satt sig på läktaren bakom sargen så att den inte syntes förräns den började flaxa runt. Naturligtvis hoppade Pärlan högt och tänkte fly men sansade sig väldigt fint, vilket var positivt, och stannade för att få en morot. Nu hjälper det inte att svära och skrika på duvorna, vilket oftast är min första reaktion, utan det krävs hårdare åtgärder. Ett sätt att skrämma dem är att kasta saker på dem, inte helt enkelt då de sätter sig högst upp i taket på takstolarna, och jag har upptäckt att dressyrspön har en god flygförmåga om man svingar dem rätt. Med en ganska så fundersam Pärlan i släptåg så var det bara att börja driva ut duveländena, för dagen fyra till antalet. Man får kasta spöet så att den hårda änden dunkar mot taket i närheten av duvorna och liksom driva dem mot kortsidan och till sist ut ur ridhuset. Detta är ett litet konststycke i sig, men idag så lyckades jag med ett extranummer då spöet lyckades flyga hela vägen upp till takstolen och sedan kila fats sig mellan taket och takstolen ett par meter upp. Nu sitter det alltså ett dressyrspö uppe i ridhustaket som verkar lite svårt att få ner och en belöning har utlysts till den som får ner det...
Pärlan, som har varit lite lättskrämd med vissa saker, har iallafall fått ordentlig miljöträning och börjar bli riktigt stadig. Hon klarade av allt spökastande utan att få panik och var lugn när jag satt upp och fortsatte ridträningen, så något positivt kom det kanske ut av hela eländet.
Nu ser jag fram mot min lediga dag imorgon utan duvjakt och mockning (jag har hört att det är en delikatess med helstekt duva)....
Tack och godnatt!