Idag har vi mätt lite ponnyer. Det var bara tre ponnyer att mäta i år och det blev inga stora överraskningar. Lydia blev inmätt till 140 cm och blev alltså c-ponny, Lukas blev 144,8 cm och Love blev 143,4 cm. De är ganska jämna i sin storlek och kommer att bli trevliga tävlingsponnyer.
Jag har genom åren kunnat konstatera att ponnyerna inte ändrar sig speciellt mycket när det gäller höjden efter fyra års ålder så förhoppningsvis så kommer dessa att hålla sina mått. Jag hade väl kanske hoppats att Lydia skulle bli d-ponny men är inte så förvånad över att hon blev c-ponny då alla Ginas barn, förutom Gino och Kalinka, är c-ponnyer. Gino är ju inte heller någon stor d-ponny så hon har ärvt ner en viss litenhet till sina avkommor. Den som bryter mönstret är faktiskt Kalinka som är hela 155 cm, men det är ju undantaget som bekräftar regeln. Det var faktiskt så att Ginas litenhetsgen var ett av skälen till att jag tog hem Kalle, jag ville att ponnyerna skulle bli lite ädlare och större. Än så länge så har mitt experiment funkat bra och det är bara Kalinka som blir för stor av de ponnyer som har Kalle som far och Gina eller någon av hennes döttrar som mor.
På senaste tiden så har man också bestämt sig för att ta i med hårdhandskarna när det gäller problemet med alla lite för stora ponnyer som blir nermätta. Vid tävlingar i höstas så gjordes det kontrollmätningar och det blev ett himla liv då det visade sig att flera elitponnyer var för stora. Om en ponny konstateras vara för stor vid en sådan mätning på tävling så får den en chans till att bli ommätt på hemmaplan, men då med mätmän som förbundet bestämmer.
Personligen tycker jag att det är jättebra att man tar i lite med det här fusket då jag upplever att det är mycket utbrett. Det är fruktansvärt oseröst att hålla på med dessa nedmätningar och tyvärr så finns det försäljningstall som "fixar" mätningen om du behöver hjälp. Om man köper en ponny som man tycker verkar lite stor så säger de att det är bara att komma hit och slutmäta så ordnar det sig. Problemet ligger också i att många tror att ju större ponny desto bättre, men det är ju inte hur hög manken är som avgör hur bra den hoppar. Ett utmärkt exempel är faktiskt Queen en ponny som bara är 142 cm och som vann EM, hon hade lätt kunnat bli nermätt till c-ponny, men en ponny med hennes kapacitet klarar sig utmärkt mot de stora d-ponnyerna.
Ett annat problem är också att man ofta ser för stora ryttare på ponnyerna, det bidrar till trenden med att en d-ponny ska vara över 150 cm för att kallas maxad. Förr så hade man ett mått som var att om man står vid sin ponny och sträcker armarna rakt ut så ska man kunna lägga händerna på ponnyns rygg utan att vinkla armarna neråt. Om armarna vinklas neråt så är man för lång. Det fanns också viktgränser som sa att 45 kg på b-ponny 55 på c-ponny och 65 på d-ponny var den maxvikt man skulle ha om man skulle rida dagligen. Det är klart att det finns variationer från dessa regler men jag tycker att de är hyffsat bra riktlinjer att ha. Nu är det också så fruktansvärt känsligt att prata om vikt och storlek nuförtiden, men man måste ändå vara realist och värna om de arma ponnyerna så att de slipper släpa omkring på fel storlek och vikt.
Tack och godnatt!