Just nu sitter jag i sängen på ett trevligt hotell i Helsingfors, vi är här på tre dagars utställningsäventyr med Kajsa, Diddi och Marlon. Kajsa har nu studsat runt som en liten duracellkanin i tre dagar, vi hittar inte avstängningsknappen på henne, livet är underbart när man får vara på resa. Diddi och Marlon traskar mest omkring och längtar till vardagen utan bilburar, koppelpromenader, mässhallar, finlandsfärjor och sura domare.
Vi startade resan med uppstigning klockan fyra på torsdagsmorgonen, Kajsa studsade ur sängen vi andra hasade. Båten gick tio över sju från Värtahamnen och vi hade ordnat en liten hundhytt där vi parkerade oss. Finlandsfärjan som går sådär på dagen var väl ingen överväldigande upplevelse, maten var dålig, affärerna dyra och personalen uttråkad. Lite äventyr fick vi dock då vi lyckades låsa ut oss från hytten med hundar i. Efter frukosten skulle vi gå och ta ut de små liven men då fungerade plötsligt inte nyckeln. Jaha, promenad till informationen där de upplyste oss om att nycklarna inte tålde att ligga nära mobilen, ojdå vi hade ju faktiskt begått just denna dödssynd så de fick ta fram nya nycklar. Ner till hytten igen där de nya nycklarna inte alls fungerade, trots många försök med olika metoder. Upp igen till informationen där hon säger att oj de kan ha blivit feltryckta, nya nycklar ner och nytt fruktlöst försök att ta os in. Tredje gången gillt traskar vi upp igen, nu hopplöst dubbelvikta av skratt över det löjliga i att två vuxna människor uppenbarligen inte klarar att hantera en hyttnyckel. Nu kröp det fram att det kanske kunde vara så att batteriet var slut i låset (batteridrivna lås låter ytterst opraktiskt) låssmed tillkallades nu. Innanför dörren kunde man höra en liten duracellmops studsa och ha mopsljud för sig och när låssmeden väl skruvat upp dörren ser man bara en gul luddig sak som flyger ut i korridoren med knorren rätt upp, tjoho, frihet... Marlon och Diddi sitter mest och stirrar, antagligen utslitna efter ensamtid med mopsen.
Resten av resan gick rätt så lugnt till, det enda dilemmat var väl att ingen av våra lanthundar kunde hitta lämpligt plats att lätta på trycket på. Det fanns något som liknade en kattlåda med någon slags grus i, men där vågade inte Diddi kliva ner och Kajsa sjönk ner till armbågarna ungefär så det var totalt dödfött att försöka förklara vad de skulle göra där. Direkt efter landgång fick de äntligen uppsöka ett vanligt gammalt hederligt buskage och det blev naturligtvis en långkissning. De höll sig hela fjorton timmar, stackars djur (mormors bestämda åsikt om att Diddi måste gå ut mitt i natten är nu överbevisad, Diddi vill nog egentligen bara kontrollera katternas aktiviteter på alla möjliga okristliga tidpunkter). Diddi har nu visat på en oanad förmåga att hålla sig då det ju faktiskt inte är särskilt lätt att hitta lämpliga buskage, speciellt inte när matten envisas med att hålla i en i ett snöre.
Första dagen på utställningsplatsen gav lite blandade resultat, Kajsa gick som vanligt strålande, lycklig som bara en äkta exhibitionistmops kan vara visade hon alla sina vackra sidor och fick en andraplats med ck i öppenklassen som belöning. Hon fick som vanligt fin kritik, förra veckan stod det att hon hade perfekta proportioner, denna vecka stod det att hon var en mops med "not to much weight" ( sammanfattningsvis så är hon alltså en lättviktare med bra sammansättning). De andra två stackars liven hade en lite sämre dag då de inte föll domarna i smaken. Diddi gjorde vad hon kunde men domaren sa lite kort att hon var för lång för hennes smak så hon fick ett good. Nu kan man ju inte hänga läpp för en sådan sak, det är en människas åsikt en dag i Diddis liv och hon ser precis likadan ut som hon gjorde för en vecka sedan då hon ju fick excellent med fin kritik (som tur är så är dagens kritik på finska så den behöver jag inte älta över eftersom jag inte har någon aning om vad som står där). Marlon fick ett vg så han låg lite mittemellan de andra två. Nu har ju både Marlon och Diddi en historia där de alltid fått bra kritik och där excellent, hp och ck hör till vanligheterna så lite besvikna var vi nog eftersom man ju liksom inte ens får vara med och tävla om pålaceringar med dagens resultat.
Nu blir det ny utställning i morgon, Kajsa ska visas för samma domare som ogillade stackars Diddi, det blir intressant då hon faktiskt inte tyckte om någon boxer alls, jag hoppas att hon gillar exhibitionistmopsar...
Världens bästa Kajsa...
Tack och godnatt!