Jaha, det är bara att konstatera att man börjar bli gammal. Nu har jag hasat omkring i två dagar med den värsta nackspärren man kan tänka sig och det hela är helt sjävförvållat. I lördags så började jag glad i hågen sätta upp ett nytt staket runt tomten då jag har tröttnat på att Curt-Åke och Diddi hela tiden tar små egna promenader utan att konsultera högsta chefen först. Tydligen så har min kropp nu kommit fram till att den inte längre tänker vara med på denna aktivitet så nu sitter jag här i sängen med halsduk på för att hålla nacken varm. Jag tog en tur till naprapaten i eftermiddags och han skrattade lite åt mig när jag kom invaggande och sedan förmanade han mig och sade att jag efter behandling skulle sätta mig i soffan med vetekudde i nacken. Hmm, vad man bör göra och vad man sedan gör brukar inte alltid stämma överens, jag tillbringade snarare kvällen i ett kallt ridhus på en hård trädgårdstol, men trots detta så känns det nu lite bättre. Imorgon når jag säkert ner till marken igen och kan kanske också lyfta upp ett täcke utan att sucka och pusta som trött pensionär. Man blir ju inte bara stel av att ha ont i nacken utan men blir också trött eftersom nattsömnen inte blir optimal. Kanske skulle man kunna tvinga en liten mops att ligga i nacken och bidra med värme, de måste ju kunna ha någon annan funktion än att snarka och fisa sig genom nätterna...
I helgen lyckades jag också klippa två får, så nu är det bara tre kvar. Faktum är att det går alldeles utmärkt att klippa med hästklippmaskinen och de små fåren är så otroligt snälla så de står tålmodigt medans deras klantiga matte försöker få till en jämn klippning. Jag kan inte påstå att de blir särskilt snygga, men ullen blir betydligt mycket kortare. Ju längre jag har mina små får desto mer förtjust blir jag i dem, nu ska jag bara övertyga boxerkompaniet om att fåren får bo här och att man inte behöver ägna en massa tid åt fårskådning då de är fullt kapabla att äta och idissla utan publik. Boxrarna tar ju alla sina uppgifter på fullaste allvar, vare sig matten har gett dem till dem eller de har kommit på dem helt själva och förövervakning är ett helt eget påhitt.
Vädret har ju i år varit ovanligt varmt hittills och faktum är att det fortfarande går tre små hästar kvar ute på betet. De är än så länge riktigt runda och verkar trivas bra därute. Om de håller ut några dagar till så slår de mitt gamla rekord som är att ha unghästar på bete till den 23 november utan stödfodring. Att de bara är tre stycken som går kvar beror faktiskt på att någon idiot har stulit mina elaggregat. Detta har fått till följd att unghästarna en efter en kommit på att elen är urkopplad och så fort de kommer på detta så smiter de under staketet och traskar hem. Nu är det bara tre stycken kvar som inte kommit på att det är elfritt, dessa tre vågar inte ens prova huruvida det är el i tråden eller inte så de blir kvar tills matten släpar hem dem. Ponnyerna är sådana otroliga födgenier att de antagligen skulle överleva alldeles utmärkt om de blev utsläppta för att klara sig själva.
Nu har vi ju några små ponnyer som ska säljas då det är lite många hästar på gården. Helst så skulle jag vilja dra ner på hästantalet så att det står några boxar tomma över vintern då det då blir lite mindre jobb på det viset. Att ha fullt på sommaren är ju inga bekymmer men på vintern blir det bara en massa slit och släp då det ska bäras hö och vatten till alla. Förutom att det vore skönt med lite färre hästar så har jag ju dessutom en kö med små hästar som vill flytta in så hur jag än gör så verkar det alltid bli överfullt.
Lilla Pärlan ska nu säljas, hon är en fantastisk liten ponny som vill fortsätta att tävla som hon gör nu...
Pärlan har gjort riktigt bra ifrån sig på tävlingsbanorna. I år har hon vunnit LC hoppning och dessutom lyckades hon med att bli welshmästare i hoppning för welsh mountain. I ridklasser går hon hur bra som helst, hon har vunnit flera klasser i år och blivit reserv ridden champion två gånger. Hon är helt enkelt en liten äkta pärla:)
Tack och godnatt!