Det är verkligen intressant att följa utvecklingen i min lilla hundflock just nu. Astrid tar sitt jobb som barnvakt på mcket stort allvar och hon spenderar nu mer tid med småsystrarna än vad Ida gör.
Valparna har ju inte riktigt koll på det här med natt och dag och när de är vakna så vill de gärna ha sällskap. Det händer ganska ofta att jag hör hur det börjar tassa omkring i valpinhägnaden mitt i natten och efter en liten stunds tassande så hör man hur någon börjar prata lite smått. Valparna undrar då om det verkligen inte är någon som är vaken och vill umgås. De är dock väldigt försynta i jämförelse med förra årets kull som gladeligen skällde och ylade i högan sky tills jag tvingade in stackars Ida till dem mitt i natten. Årets småttingar tassar mest runt och så hörs det små försynta pip och lite prassel när de drar i sina tidningar. Det som då händer är att man hör hur ett lite större djur tassar in till dem och så börjar det lekas lite tyst. Det är då Astrid som skuttar in till dem och lägger sig hos dem så att de får leka lite med henne. Ida ligger lugnt kvar ute i hallen och snarkar, trygg i förvissningen att Astrid kan ta hand om det hela. Det händer ganska ofta att Astrid sedan somnar där med dem och på morgonen när solen går upp så ligger det en liten hög med tre systrar och sover sött därinne.
Astrid leker med systrarna i inhägnaden...
På promenad ute på gräsmattan...
Barbara...
Billie...
Astrid och Ida...
Jag måste säga att jag är mycket glad över hur fina valparna är och nu ska jag bara hitta bra hem åt dem. Helst vill jag sälja åtminstone en av dem på halvfoder för att säkra att det blir en fortsättning på Idas tiklinje. Man vet ju aldrig om det kommer att gå att avla på Astrid, hon ska ju först röntgas, mentaltestas, ställas ut, hålla sig frisk, paras... Det är mycket som ska klaffa innan det blir valpar och chansen att det blir fler valpar ökar ju om man har fler tikar.
Tack och godnatt!