Vår ligusterhäck är inte längre vad den en gång var. Som barn minns jag en välansad häck som var ca 80 cm hög och som passade utmärkt som hopphinder till mig och Gina. Varje gång när vi kom hem från våra skogsturer brukade vi ta en liten galopp upp för backen och skutta över häcken. Detta har de senaste åren varit en otänkbar aktivitet då häcken inte riktigt har ansats på sisådär tio år. En ligusterhäck som försummas på detta sätt blir liksom inte längre en häck utan snarare en liten samling träd som växer åt alla håll. När Fia var här för ett tag sedan blev hon väldigt förvånad när jag nämde att det kanske var dags att börja klippa lite i ligusterhäcken, hon hade aldrig sett att vi hade en sådan (Fia är lite av en trädgårdsfantast och har faktiskt ganska god koll). När jag pekade på de enorma buskagen som en gång varit en häck trodde hon inte riktigt på att detta var liguster då de inte ska kunna bli fem meter höga. Vi startade iallafall i ena änden och jag fick en instruktion i hur man klipper med sekatören och sedan putsar med häcktrimmern, sedan lämnade Fia över ansvaret till mig för att fortsätta med trimningen då det ju var ett ganska långdraget jobb. Efter att ha klippt och duttat med trimmern i ett antal timmar så kan jag nu meddela att jag övergått till att veva runt med stora motorsågen i ren frustration så nu ligger det oändliga massor av ris på marken och den stackars ligustern är verkligen inte vad den en gång var (vi får väl se hur förskräckt Fia blir vid nästa besök).

Så här hög är häcken efter halv ansning (hundarna sitter med som referenspunkter bakom rishögen)...

Stackars Mormor går omkring och säger "ska du verkligen..oj...det blir lite tomt..." men det är jag som håller i sågen och därmed så ryker det som kommer i vägen. Mormor är som alla äldre människor och gillar inte riktigt stora förändringar i omgivningen. Nu är det ju egentligen så att om man aldrig trimmar några buskar så sker en gradvis förändring och då träder ett så kallat nytt naturtillstånd in. Som lantbrukare får man ibland höra från miljönissehåll att detta skett och då får man bara acceptera att man istället för att bruka marken ska ägna sig åt bevarande åtgärder. I ligusterhäckens fall skulle dett inneburit att den i slutänden skulle övertagit hela trädgården och då skulle ett djungelliknande tillstånd inträtt. Nu är det inget fel på djungeln, men det är ju trevligt att slippa ta fram macheten varje gång man ska ta sig fram till ytterdörren.

Faktum är att under all spretig häck så finns det potential och efter mycket trimning så dyker det återigen upp en skapelse som liknar en ligusterhäck (med sur Astrid framför som inte gillar att agera referenspunkt)...

Det är faktiskt ganska så roligt att såga ner saker med motorsågen och det är inte bara ligustern som fått lite tuktning, jag har glad i hågen sågat mig fram genom en del av syrenhäcken och nu har jag börjat på de halvstora träden som växer lite här och där. Mormor har faktiskt inte så mycket emot trädsågningen då de flesta står lite lutade mot husen men en av buskarna som jag sågade mig genom på väg till ligustern skulle tydligen varit kvar eftersom man ju faktiskt kunde krypa under den för att ta sig fram till dörren som låg gömd där bakom. Nu är det för sent att ångra sig då busken är borta och dörren är synlig efter trettio års glömska.

Nästa projekt efter motorsågsmassakern är faktiskt utplaning av diverse gupp och ojämnheter som omöjliggör gräsklippning. Jag undrar vad Mormor ska säga när jag börjar rulla omkring med stora grävaren i trädgården och vifta med skopan...  

Tack och godnatt!