Sunny har fortfarande inte fölat och efter flera vaknätter börjar jag tröttna på den här trenden som stona har börjat med i år, att få vaxproppar och mjölk och sedan hålla fölet inne. Jag är dock inte den som har det värst utan det är definitivt familjen Engström vars sto Paloma har gått över tiden med sex veckor. Upp till fyra veckor kan de gå över tiden utan att det är helt onormalt men sex veckor är väldigt ovanligt. Jag har läst en artikel en gång om ett sto som gick över så länge och fick ett friskt föl men man blir ju naturligtvis lite orolig när det blir så. Jag pratade med vår veterinär Andreas idag och han höll med om att det hade varit ett konstigt år i år när det gällde fölningar och brunst. Problemet med Paloma är att om de går över tiden för länge så måste man dna-testa fölet för att bevisa faderskapet. Visserligen är Kalle väldigt fertil men sex veckor kan inte spermierna överleva...
Joppe och Titti är fortfarande förälskade och lyckliga. Hon följer iallafall sin normala rytm och brunstar bra, villket Joppe är tacksam för...
Ungstona trivs mycket bra på sitt bete som är täckt med blommande maskrosor just nu.
När man kommer med traktorn för att vattna så kommer de alltid gående i en liten rad för att undersöka vad man gör. Maja tar gärna täten även om det är Lydia som bestämmer. Maja blev väldigt social och trevlig under våren då hon blev specialbehandlad pga sina eviga rymningar. Innan dess skulle hon inte ha tänkt tanken att skynda sig fram när det kom människor. De flesta av mina unghästar är lite lätt översociala och har lärt sig att traktorljudet betyder mat eller vatten. Detta är ganska praktiskt eftersom de blir trafikvana på en gång. Vi hade dock en liten incident en gång förra sommaren när vi åkte in med bilen för att hämta ett vattenkar som stod i ena änden av hagen och skulle flyttas. Ungstona kom som vanligt springande när de hörde bilen och gjorde en liten ring runt bilen så att jag inte kunde köra varken bakåt eller framåt. Sedan tog Fia helt plötsligt ett litet hopp upp med frambenen och ställde sig på motorhuven. Jag tutade och viftade men det ignorerade hon totalt och det enda vi såg var ett nyfiket huvud som stirrade in genom framrutan. Efter att ha lämnat två små hovmärken på motorhuven hasade hon ner för att försöka stoppa in huvudet genom sidorutan istället, men då kunde vi börja rulla därifrån eftersom det blev fri lejd framåt. Stona förföljde sedan bilen i full galopp runt hagen och det såg nog mycket komiskt ut med tio hästar som galopperade efter en blå volvo 740 som vinglade runt deras hage i full fart för att komma undan. Det är en himla tur att jag har en stor och okänslig bil som klarar lite terrängkörning och ponnyfötter. Vi har inte gjort om det experimentet!
Valackerna fick också komma ut idag och blev så glada över allt gräs att de inte ens orkade springa runt. När jag åkte på vattningsrunda några timmar senare hade de fortfarande inte rört sig längre än trettio meter. Vi får se om de har hittat till vattnet imorgon eftersom jag ställde det i andra änden av deras stora hage.
Tack och godnatt!