Efter mycket funderande och en del ångest har vi nu kommit fram till att lilla Betty måste flytta hemifrån. Hon och Astrid har väldigt svårt att komma överens och även om de håller sig i skinnet så länge matten har koll så går det inte att hela tiden springa omkring och tjata på dem. Det blir dessutom väldigt synd om Betty som blir åthutad av storasyster för minsta lilla småsak. Vi har ju en rätt så stor flock hemma och det känns viktigt att hela flocken kan vara med hela tiden utan att det ska bli tjafs och allmän oreda. Problemet är ju att om två börjar gruffa så drar de andra igång och risken är ju då att någon blir skadad, som det är nu så är det störst risk för att Betty ska råka illa ut då både Ida och Diddi tar Astrids parti. Betty är lite olik de andra i sitt sätt och det kan vara det som gör att de börjar mobba henne.
Då hon är en väldigt fin tik så vill jag absolut inte sälja henne utan vill ha en bra fodervärd till henne. Hon är utställd med bra resultat, är friröntgad och gjorde ett väldigt bra MH, så hon är alltså frisk, snygg och har ett bra temperament. Jag är naturligtvis supernoggrann med var hon hamnar eftersom hon ändå är en del av min fina boxerflock och har varit med där i två år och jag vill ju helst ha någon valpkull efter henne också.
För Bettys skull så vore det bästa att få flytta till ett ställe där hon slipper sin sura storasyster, men hon vill gärna ha lite hundsällskap då hon ju är van vid att bo i en stor flock. Hon har ju inga bekymmer med de andra hundarna här hemma men behöver lite tid när hon möter nya hundar. Hon är en hund som kan tagga lite vid hundmöten när hon går i koppel, men inte värre än att det går att avstyra om man tar kontakt och sätter henne ner. Vi har övat en hel del på detta och hon har skött sig riktigt bra på utställningar i år. Hon är en helt fantastisk hund att jobba med och har jättefin kontakt med föraren så det vore ju roligt om hon fick komma någonstans där hon får lite utmaningar. Betty vill väldigt gärna vara till lags och har massor av positiv boxerenergi och kärlek som hon gärna delar med sig av. En annan stor fördel med henne är att eftersom hon är två år gammal så är hon färdig med alla ungdomsdumheter och dessutom så är hon ju grundarbetad. Hon är nu van vid det mesta på landet och är superduktig på att följa med när man rider. Eftersom vi bor som vi gör så är hon inte jättevan vid att vara i stan, men hon kan nog vänja sig vid det också om hon bara får öva lite mer. Våra hundar är inte heller vana vid att vara ensamma då det ju nästan alltid är någon hemma och om det inte är någon människa hemma så har de ju varandra så hon vill inte hamna någonstans där det blir mycket enamhet. Det viktigaste är dock att hon blir älskad och får chans att älska någon tillbaka.
Fina Betty...
Om någon nu känner att detta är en hund som ni kan ge det hon vill ha får ni gärna höra av er till mig. Det är naturligtvis med stor sorg som vi släpper henne, men det är viktigast att göra det som blir bäst för henne och för resten av flocken.
Tack för idag!