Ibland så blir det så att man funderar ganska mycket på saker och ting när man går runt och mockar och något som slog mig under en sådan stund var hur fort saker och ting har utvecklat sig. När jag var barn fanns nästan inget av det som finns idag. Det fanns inget tecknat på tv, inga mobiler och nästan inga datorer. Vad gjorde vi då med all tid? Tja, jag personligen läste enorma mängder med böcker eller så lekte jag. En annan viktig sak som jag lärde mig var att ha tråkigt, om man har tråkigt ibland så blir ju det roliga så mycket roligare.

Nu var ju min uppväxt lite speciell eftersom jag växte upp med morföräldrarna, de hade en idé om att de skulle banka in så mycket kultur och kunskap om historia som möjligt i mitt huvud och vi ägde tre hela band med uppslagsböcker. Idag kan man ju googla allt men det var ju faktiskt ungefär lika effektivt att gå och slå upp saker och ting i en bok. Faktum är att jag ibland gick för att slå upp något och sedan fastnade då man ju alltid råkar läsa resten av sidan i uppslagsboken och sedan råkar slå upp något mer eftersom man då upptäcker ett hål i den allmänna kunskapsbanken i huvudet. Detta gjorde att jag nu lider av en slags miljöskada som innebär att jag helt enkelt aldrig kan låta bli att ta reda på svaret om jag får en fråga. En sidoeffekt av denna miljöskada är att jag också är sjukt intresserad av alla slags dokumentärer och så fort jag råkar bläddra förbi en så fastnar jag direkt, jag är nog kunskapskanalens trognaste tittare (kanske också den enda som hittar dit en fredagskväll).

I den allmänna kunskapinbankningen ingick även frekventa museibesök och en slags övertygelse om att man måste titta på varje kyrka man passerade. Jag undrar hur många barn det finns idag som på väg till semesterorten tvingas att stanna för att det dyker upp en kyrka som ser intressant ut. Bara kommentaren "ooo vilken vacker kyrka, den måste vi stanna och titta på" känns ganska så avlägsen idag. Jag har alltid undrat vad detta kyrktittande egentligen skulle vara bra för, som åttaåring så kan man ju omöjligt få ut något av värde när man stannar vid kyrka nummer tre för dagen. Vid de flesta kyrkor var det dessutom så att man traskade runt utanför kyrkan i en halvtimme då de nästan alltid var stängda och det enda nöjet var då att läsa på gravstenar och rysa lite över alla stackars barn som låg där. Visserligen har jag aldrig varit särskilt lättskrämd vad gäller spöken och annat och det kanske är tack vare besöken bland gravstenarna. Kanske var också tanken att man skulle imponeras av den fantastiska arkitekturen men det är ju faktiskt lite överkurs när man är barn.

Ett ställe som jag besökte ofta men som var lite spännande var kyrkoruinen hemma i Hölö...

Ibland var dock dessa stopp roliga också då det inte bara var kyrkor som lockade, det fanns ju också skyltar där det stod museum som då gensat måste besökas. Vi hamnade faktiskt på ett riktigt roligt museum på det viset en gång där vi fick åka vagn dragen av två oxar, det är det nog inte många som varit med om (det var bara vi som var där den dagen). Det var en liten gård i Småland där de hade en massa gamla jordbruksredskap i en ladugård och så hade de dessa två oxar som de körde uppvisningar med. Det roliga var att jag fick prova att köra lite och det var en udda upplevelse. En oxe gör inte som en häst som följer den töm man drar i utan den vänder åt andra hållet. Detta är för att man fäster tömmen i hornet och de blir helt enkelt lite tjuriga och drar emot och då blir det så att de vänder eftersom kroppen följer efter huvudet. Den dagen lärde jag mig iallafall något intressant.

Den mänskliga hjärnan är ju egentligen ganska så fantastisk och om man bara är öppen så lär man sig ju något nytt varje dag, även om det mesta är onödigt vetande. Fast just det där onödiga vetandet kan ju alltid komma till användning när man minst anar det så jag samlar fortfarande...

Tack och godnatt!