Jaha, då var det ny månad, ny tid och nya tag. Nu har jag stallat in i princip alla hästarna och de börjar så smått fatta var de ska bo i vinter. Den här helgen flyttade fyra hästar ut så nu får nästan alla mina plats inne i stallet. Det är klart att jag kommer att sakna de utflyttade inackorderingarna som har varit mycket trevliga, men vissa förändringar blir det ju varje år (vi bor ju dessutom kvar i samma håla så vi lär inte kunna undgå att springa på varandra, förhoppningsvis med mening ibland också). De ska nu driva ett litet eget stall och kommer säkert att trivas bra med att få pyssla med allt på sitt eget sätt. Det är ju helt okej att stå inackorderad men det är ändå lite roligare att få ha eget och bestämma alla små detaljer själv så jag önskar dem bara all lycka med deras projekt.
Jag tror att förändringar är bra, det är så utveckling sker. Nu ska jag satsa vidare på mina unghästar i vinter för att ha en riktigt fin samling hästar att sälja till våren. De som jag arbetar med just nu är riktigt roliga och har personligheter som passar mig bra. Gemensam nämnare för dem är att de alla har Kalle som pappa och jag gillar verkligen känsligheten han har lämnat ner till dem. Alla hästar har ju sin egen personlighet och vissa är roligare än andra. Mambo, Meshuggah och Lydia är de som jag jobbar med mest för tillfället och dessa tre systrar är verkligen olika men ändå lika. Mambo är väldigt sävlig och förstår inte alls varför man ska skynda på steget när någon (matten) smackar, men om någon skulle ha fräckheten att gå över gårdsplan medans man rider i ridhuset så får hon ett smärre nervsammanbrott och kan inte trava längs den långsidan eftersom hon måste stirra på väggen. När hon väl koncentrerar sig och travar på så ger hon dock en mycket fin känsla. Lydia är som en liten iller, hon springer hela tiden det fortaste hon kan och är bara sååååå ambitiös. Hennes största problem är att hon hela tiden är lite för uppmärksam och när man skrittar lite avslappnat så kan hon plötsligt få syn på en mördarfjäril som fladdrar runt i gräset (hon har hört att det finns en ny sort som har specialiserat sig på att äta häst) då rycker det liksom till i hela kroppen så att matten får en liten hjärtinfarkt. Hon far inte iväg eller försöker bocka eller något annat dumt, hon bara rycker till och knäar lite lagom ungefär som man själv gör om någon hoppar fram och säger bu. Det måste vara lite jobbigt att vara så lättskrämd då det antagligen inte bara är matten som upplever känslan av hjärtinfarkt varje gång det händer. Meshuggah däremot är inte alls lättskrämd och hon går som ett tåg ute på fältet. Hon tycker däremot att ridbanan är den värsta uppfinningen i världshistorien och går bara och surar och studsar på tvären när man försöker rida där. I vanliga fall så är ju unghästar lite misstänksamma mot att springa runt ute i naturen (det är ju där mördarfjärilarna finns) men hon har inte läst instruktionsboken där det står att ridbanan är en trygg invand miljö. Alla tre är dock väldigt fina för det mesta och mycket roliga att arbeta med.
Hästmarknaden har ju inte varit särskilt bra i år och jag är glad att jag kan behålla unghästarna och jobba mer med dem istället för att dumpa iväg dem till alltför låga priser. Visst kan man säga att den prisökning som sker när jag jobbar dem mer äts upp av det faktum att de också upptar plats och tid men samtidigt så slipper jag känslan av att de bara säljs till vilket pris som helst. Det är inte så många som har den lyxen att kunna göra som jag gör i år och spara på sina hästar tills marknaden återhämtat sig. Marknaden har varit ganska så stadig i många år så den här dippen har nog kommit lite som en överaskning för vissa och man ser en del som annonserar sina hästar till överpriser månad efter månad. En häst är ju inte värd mer än vad folk är beredda att betala för den för tillfället, det är ingen idé att gå omkring och säga att man ju faktiskt betalade si och så mycket för den eller att den eller den sålde ju sin häst för så mycket pengar. Prissättning på häst är en krånglig sak och nästan alla människor överskattar sina hästar. Det är ju också en massa känslor inblandade och det gör inte saken lättare. Det är alltid lika svårt när folk kommer och frågar vad jag tycker att deras hästar är värda eftersom jag vet att de kommer att bli lite stötta om jag säger ett pris som ligger alltför långt ifrån vad de hoppats på. Ett tips är att gå ut på någon av försäljningssidorna och titta på vad det är för priser på hästar med samma kvalitet som ens egen och följ sedan vad som händer under en vecka eller två. Om hästen blir såld efter bara någon dag eller två så var priset för lågt och om den har legat ute i flera månader är priset för högt, mycket enkelt.
Tack och godnatt!