Lilla Eddie fortsätter att växa på ett väldigt trevligt sätt och jag har kommit fram till att han faktiskt ändå är ett ganska lyckat resultat av linjeavel. Man brukar säga att den stora skillnaden mellan linjeavel och inavel är att om det blir ett bra resultat kallar man det linjeavel men om det blir ett dåligt resultat kallar man det inavel;) Nu vid sex veckors ålder så ser han iallafall lovande ut. Han har en osedvanligt fin resning och ett väldigt vackert huvud...

Nu finns det ju aldrig några garantier men oftast så brukar de bli fina som vuxna om de är fina som föl. Det kan dock gå lite upp och ner under de år de växer och ett bra exempel på det är Emmas föl Release Me: Hon var ju jättesöt som nyfödd...

Hon utvecklades och blev vacker som en dag...

Vad som hände sedan är oklart men det finns inte mycket kvar av det eleganta fölet som svävade omkring i somras. Hon påminner mest om en lurvig konstig sak som katten kunde släpat in...

Förhoppningsvis så vänder utvecklingen igen så att hon återgår till den vackrare formen. Det bästa är antagligen att blunda varje gång man går förbi henne det närmaste året så att man istället kommer ihåg hennes ursprungsform. Det är lite som historien om den fula ankungen, fast tvärtom, hon började fin men blev ful.

Tack och godnatt!