Nu har några av mina små valpar fått lämna gården och flytta till sina nya hussar och mattar. Vi ägnade en stor del av gårdagen åt att vinka av dem och nu är det bara sex valpar kvar i valplådan, en fattig liten flock i jämförelse med hur det var. Två av de kvarvarande, Doris och Diana, ska jag ha kvar som avelstikar, men de ska lämnas ut på foder så fort jag hittar några lämpliga fodervärdar. Helst vill jag att de ska bo såpass nära att man kan träffas ganska så ofta, men det beror ju på vem man hittar. Lille David är redan såld men bor kvar lite på övertid då hans nya ägare hade en resa inplanerad.
De tre små mopsarna som är kvar vill jag däremot gärna sälja, de är hemskt gulliga och vansinnigt glada men behöver nu egna hem så att de slipper trakassera stackars Ida som är mer än lovligt trött på alla små svarta och gula saker som surrar runt henne. Ida ägnar stora delar av sin dag åt att sitta med ryggen demonstrativt vänd åt småttingarna som skuttar och leker i trädgården. Ibland yrar de fram till henne varpå hon gör ett mycket boxertypiskt läppblås följt av en liten fnysning, pfuufnp låter det ungefär och det betyder ungefär "suuuck, besvärliga barn". Boxrar har ju ett alldeles eget sätt att uttrycka sig och i det så ingår det en hel arsenal av fnysningar och läppblåsningar som kan betyda allt från att något är superläskigt till att det är det roligaste de varit med om. För en människa tar det ungefär en livstid att lära sig boxerspråket, men för småmopsar och boxrar så är det helt medfött. Mopsar pratar ju nästan samma språk som boxrarna med den lilla skillnaden att de inte gör lika många läppblåsningar. Detr uttryck som de använder siga av mest frekvent är ett som även vi mindre vetande människor förstår: "Ge mig oooost, nuuuuu...."
Faktum är att både hästar och hundar njuter av vårvärmen som verkar ha kommit för att stanna. Småttingarna tillbringar nu hela dagarna med att tugga på olika saker ute på gräsmattan och tvingas bara in lite då och då för att sova lite.
Curt-Åke och hans pinne...
Ungdomarna är definitivt leveransklara och jag hoppas på bra hem åt mina små guldklimpar.
Mina gamlingar här på gården, Titti och Joop, blev som unghästar på nytt när de fick komma ut på grönbete efter denna långa och tråkiga vinter. De är i vanliga fall som ett halvgammalt pensionärspar, båda är ju 21 år gamla och har för länge sedan lagt tävlingsskorna på hyllan, men nu när solen kom fram så märks inte åren av. Titti väntar ju föl i år och är väl inte superlätt i kroppen, men en liten galopp kunde hon ändå bjuda på...
Vi får väl se vad hon levererar i år, hennes tidigare föl har ju blivit mycket trevliga så jag förväntar mig något lika bra i år.
Joppe ska ju visserligen bli far, men han har inte lagt på sig några sympatikilon, tvärtom så är han ganska så lätt i kroppen och lyckas få till ett riktigt svävmoment i vårruset...
Själv så vårrusar jag inte särskilt mycket utan skumpar mest fram i långsam takt i min lilla traktor ute på fälten:)
Tack och godnatt!