Äntligen så har de nu behagat titta fram, Idas efterlängtade små valpar. Tre dagar över tiden har hon gått och naturligtvis så har jag inte kunnat sova ordentligt eftersom man ju aldrig vet om hon skulle smyga sig undan och föda mitt i natten. Nu var hon så vänlig att hon faktiskt satte igång och födde på dagtid så att stackars matten iallafall får sova inatt. Det blev två gula tikar med lite vita tecken och själva födseln gick bra. Ida har ju varit med förut och sköter det hela som ett proffs, barnen är rena och matade och korgen är bäddad så att vi kan sova lugnt.
Nöjd mor med två små barn...
Den närmsta tiden blir det mest att bara ligga och mata och tvätta för Idas del. Hon är väldigt duktig på den biten när det gäller valparna och verkar tycka att det är lite småtrevligt så länge de är riktigt små och hjälplösa.
Astrid är lite smått förvirrad över hela situationen och inte blev det bättre av att hon fick vara ensam i ett par timmar medans mormor och jag satt och tittade på Ida medans hon födde. Hon är hemskt nyfiken på vad som händer på den nu förbjudna övervåningen. Hon fick faktiskt kika in lite nu på kvällen men insåg snabbt att Ida såg lite arg ut så då lommade hon ner för trappen igen och har nu funnit sig i sitt öde. Hon får nu sova hos mormor i ett par veckor tills valparna är så stora att Ida uppskattar att få hjälp med att roa dem.
Imorgon är det dags för utställning på Salsta för de små welsharna så det var tur att Ida behagade valpa och att det inte uppstod några komplikationer. Som det är nu så kan mormor vara valpvakt över dagen så att jag kan åka iväg och springa alla de obligatoriska varven med olika små ponnyer. Astrid får då åka med på äventyr och slipper hålla på och fundera över vad Ida pysslar med och varför hon är arg.
Tack och godnatt!