"Fina lilla krumelur, jag vill aldrig bliva stur" de magiska orden som ska uttalas när man äter krumelupiller om man vill ha barnasinnet kvar. Kanhända har jag sagt dem några gånger för mycket enligt vissa, men enligt mig själv har jag nog petat i mig alldeles lagom med krumelurpiller.
När frågan dök upp om jag kanske kunde tänka mig att spela Pippi på EM-invigningen så fanns det alltså inget vuxentänk som stoppade mig. Självklart kan väl jag galoppera in på Ullevi barbacka i pippikostym, inget konstigt med det liksom. När sedan frågan dök upp om hur det skulle gå att få tag på en herr Nilsson så var det heller inget konstigt att jag lovade att jag kunde ta med en handhäst med ett barn på ryggen. Efter att ha lovat allt detta så har jag tränat under sommaren med Delilah och lilla Tamara så de har blivit väldigt samkörda. Eftersom det är lite dåligt med barn i exakt rätt storlek och kunskapsnivå i stallet så fick vi dessutom låna in en liten ryttarinna från Lerum. Det visade sig vara ett lyckokast, lilla Kajsa satt upp på Tamara för första gången i lördags och satt hur stadigt som helst.
Det var väl först när vi skulle träna första gången på arenan i lördags som det på något sätt gick upp för mig att det var en halvknepig uppgift jag tagit på mig, inte för att det var några större problem att genomföra det hela utan mer för att alla andra stirrade lite förfärat när vi skrittade genom centrala Göteborg utan sadel och med liten handhäst med ett barn på ryggen. Vid första repetitionen fick vi frågan vilket tempo vi kunde tänka oss att rida i, skritt eller trav. "Öhm, jag hade ju tänkt galopp" fick jag svara. Nåja vi travade in lite fint och började galoppera lite lugnt runt banan, det gick alldeles utmärkt. Ullevi är stort, riktigt stort, och det tar nästan två minuter att galoppera två varv med små ponnyben. Det blev dock perfekt till låten så allt kändes perfekt. På andra träningen råkade Delilah putta till Tamara så att hon bockade till och stackars Kajsa gled av, men med en snabb uppsittning så funkade det ändå. På tredje repetitionen bockade Delilah men vi hann räta ut allt och kom runt i god takt efter några små skutt. Tre repetitioner på arenan var vad det fanns tid för så sedan var det helt enkelt dags för skarpt läge.
Delilah var prickad, apkostymen på Kajsa och jag hade pippiflätorna i högsta hugg, Kling och Klang var också redo och jättenervösa:) Efter nästan två timmars väntan utanför var det dags. Emil sprang ut och in kom vi till "här kommer Pippi Långstrump". Känslan att rida in och mötas av ett jubel och applåder från 22.000 på läktaren är svår att beskriva. Det går som en tryckvåg ner i arenan och alla blir jättepeppade. Delilah som oftast ser ut som en trött gammal åsna drar upp magen och spänner varenda liten muskel och med spetsade öron tar hon liksom in hela arenan. Lilla Tamara gör alltid precis som Delilah och hon sprintade med för glatta livet runt arenan med sina perfekta små strutöron rätt fram. Kajsa och jag hängde nog mest med de glada ponnyerna och lyckades faktiskt både vinka och le. Det kunde nog inte gått bättre, vi hamnade perfekt till musiken och två minuter gick fortare än någonsin förut.
Ridsportförbundets bild av oss...
I allt det här är jag bara så imponerad över de snälla små ponnyerna som lugnt och fint har traskat omkring mitt i stan och sedan snällt galopperar runt mitt i en allsång. Delilah har sin vana trogen sovit upp och ner, fnulat omkring som om det vore helt normalt att traska omkring med prickar och stanna varannan meter för att bli fotograferad. Tamara verkar mest ta efter Delilah och äter och sover precis som om hon vore hemma.
Dagen efter uppträdandet på Ullevi åkte vi ner till mässområdet med ponnyerna och de startade dagen med att göra en uppvisning i lite mer frihet. Elsa fick nu vara med och visa upp sin otroliga förighet. Kajsa fick i mässpaddocken en liten lektion i hur man får tre djur att följa med runt banan utan andra hjälpmedel än rösten och de skötte sig otroligt bra.
Tre djur och ett barn som styr med bara röstkommando...
Idag är jag hemma i Hölö och fixar lite med alla samt tvättar kläder, men på fredag morgon åker jag ner till Göteborg igen för då är det dags för del två av vårt engagemang. Ponnyerna ska stå i olika rasboxar och representera sina raser i det öppna stallet på Heden och på lördag är det stor rasuppvisning med en massa andra raser i stora paddocken på Heden där paradressyren går just nu. Däremellan kommer lilla Gumman stå i en liten hage på mässan några timmar då och då så att alla kan komma förbi och ta kort. De jobbar för brödfödan mina små fina ponnyer:)
Vi ses i Göteborg:)