Ju längre Kajsa bor här på Åkerby desto större verkar hennes storhetsvansinne bli. Idag kulminerade det hela då hon med sitt vanliga dödsförakt kom intravandes i ridhuset, helt utan att bry sig om de galopperande ponnyerna som for runt där inne. Hon bara fortsatte på sin utstakade väg trots att den låg rätt i vägen för Splendid som just fått upp farten. Som tur är så är han lite rädd om sina fötter, han vill ju inte smutsa ner dem med en platt mops, så han tog ett elegant skutt över Kajsa som obekymrat travade vidare. Matten däremot vrålade ungefär som vanligt "Kajsaaaaaaa för i h-vete", en fras som ofta hörs över gården då mopsen frekvent envisas med att traska framför hästfötter. Även boxrarna lider ju av ett visst storhetsvansinne, men de traskar inte framför hästfötterna utan ägnar sig mer åt att jaga hästsvansar.
Mina hästar är faktiskt mycket överseende med hundarnas dumheter, de slösar ingen energi på att bry sig om deras skällande och mopsen kliver de helt enkelt bara över om hon skulle sitta i vägen. Jag tror att detta är en del av problemet, om hästarna var lite argare på hundarna så skulle hundarna kanske respektera dem lite mer. Som det är nu så får matten stå för att vråla varje gång en hund riskerar livet, det är mycket tröttsamt för en stackars mattes nerver. Att Kajsa fortfarande är vid liv är nästan ett mirakel med tanke på hennes totala dödsförakt. Enligt henne så borde hon synas eftersom hon finns och allt som finns syns enligt mopslogik. I hennes storhetsvansinne ingår även en plan att ta över världen, hon har nu börjat drilla alla boxervalparna så att de ska bli hennes personliga garde. De älskar henne och ser upp till henne så planen är inte helt ogenomförbar (att matten planerar att sälja alla hennes rekryter är hon lyckligt omedveten om).
Kajsa ute på träning med boxergardet...
Min lilla storhetsvansinniga mops är ändå rätt så harmlös, kanske är det just hennes harmlösa utseende som gör att man överser med galenskapen:)
Tack och godnatt!