Jag har kommit fram till att det är viktigt med "livsprojekt" och mitt senaste projekt är att börja baka eget bröd. Om man ska baka riktigt bröd så måste man använda surdeg så förra veckan ägnade jag ett par dagar åt att skapa en sådan. Enligt Leila så är det inte så svårt att få igång en surdeg så jag tog saken i egna händer och blandade mjöl och vatten och lät den stå framme och matade den regelbundet. Lite imponerad blev jag över att det faktiskt fungerade riktigt bra, surdegen bubblade på ganska rejält efter ett par dagar. Nu är jag alltså stolt ägare av en alldeles egen skapad surdeg som ska matas och skötas efter konstens alla regler. Något som slog mig är att det är lite som att ha en tamagochi, med den skillnaden att en surdeg kan leva i all evighet och faktiskt kan vara till någon slags nytta (tänk vad folk missar när de bara tänker på teknik).
Eftersom jag nu har skapat en surdeg så var jag tvungen att försöka mig på att göra bröd av den. Mitt första försök blev dock något misslyckat (som bröd alltså, som tegelsten fungerade det bra) men jag tänker så att det är egentligen bara bra att man får kämpa lite, övning ger färdighet. Om det hade blivit perfekt vid första försöket så skulle jag inte varit så road av projektet, nu har jag något att kämpa med och då ger jag mig den på att det ska bli bra. Kakbakning är jag redan bra på så nu ska jag även bemästra brödbakning, om det så ska bli det sista jag gör.
Vi människor fungerar ju lite olika och jag är en typisk sådan person som gillar att lära mig att göra saker som är lite svåra och ju sämre första försöket går desto mer ger jag mig den på att lyckas. Hästuppfödning är ju en långsam process så för att roa mig själv medans jag väntar på resultaten så kan man ju alltid baka bröd som ju faktiskt antingen blir ätbara eller inte ganska så direkt. Nu nöjer jag mig inte med bara ätbara bröd, det kan vem som helst få till, utan det ska bli fanatstiskt gott, nyttigt bröd ( en liten varning till alla besökare som kommer att få smaka sig genom processen, det är inte lika gott med misslyckat bröd som med misslyckade chokladkakor...)
Dagens valpbilder är tagna vid deras sovplats där de har en liten kattbur som är alldeles lagom stor att krypa in i om man är en liten valp. Nu kan de inte räkna till ett så så här hittar man dem ibland...
Fotoblixten väcker huliganerna som vacklar ut för att se vad som pågår...
Man brukar ju skämta om hur man får in fem elefanter i en folka (två fram och tre i baksätet) jag undrar hur man får in tre valpar i en kattbur...
Jag vet faktiskt inte svaret, skohorn kanske?
Tack och godnatt!