Efter ett antal små datahaverier så tror jag nu att datorn är på g igen, den lever annars under dödshot .

Det har hänt en hel del under den tid min dator har vägrat hjälpa till och lägga in nyheter, Maj har varit på besök en vecka, barnen har varit på träningstävlingar och maskinerna har både kommit igång och gått sönder igen. Maskinerna är som ett helt eget litet kapitel i mitt liv, de verkar ha en egen agenda som inte innebär att de ska fungera som det är tänkt. De verkar bara finnas i mitt liv för att jag ska kunna öva upp mitt lugn inför hanteringen av djuren. Varje gång något ramlar av traktorn eller grävaren börjar tjuta och ryka är det bara att ta ett djupt andetag och stänga av maskinen, det lönar sig absolut inte att bli arg, då blir det ju bara som det blev med bilen. Bilen har iofs nu fått en ny tjusig blå baklucka så nu har jag inte längre korsdrag varje gång jag åker och handlar, men det var ju en lite onödig kostnad som hade kunnat undvikas om jag bara hade andats ett par gånger till innan jag drog loss den ur lerpölen och krashade bakrutan. Jag börjar faktiskt bli riktigt bra på att diagnosticera problemen som uppstår med mina gamla maskiner och för tillfället lyder diagnoserna trasig generator på grävaren och sprucket framdäck på traktorn. Båda dessa diagnoser är fullt möjliga att åtgärda så än finns det hopp om livet för mina stackars maskiner.

Lilla Maj har ju varit på besök under påsklovet och hon har faktiskt växt upp till en liten dam. Nu har Ida bestämt att det inte finns plats för ytterligare tikar på gården så vi har haft lite pyssel med att hålla dem åtskilda. Ida blir aldrig vansinningt arg på andra tikar men hon är bara av den åsikten att vuxna tikar som vistas på gården ska vara tysta och stilla och helst inte prata med några av hennes flockmedlemmar. Detta är i praktiken en omöjlighet då hennes flockmedlemmar glatt drar igång alla besökare för lek och skutt. Ida blir därför tvungen att lägga besökaren på rygg och tala allvar med den stackaren vilket inte uppskattas av någon (speciellt inte matten som då blir tvungen att tala allvar med Ida och förklara att hon har överskridit sina befogenheter). Det är inte lätt att vara flockförsvarare, vilket är Idas huvuduppgift, speciellt när man har sådana små klena flockmedlemmar som Kajsa som ju måste försvaras nästan hela tiden. Alla de andra i flocken är dock bara glada och lyckliga över att få besök så Maj har fått leka hur mycket hon har velat med dem hela veckan. Roligast tycker hon nog att Kajsa är då hon är precis lagom stor att leka med (Astrid och Betty är alldeles för stora och burdusa för en liten ovan mops, det är bara Kajsa som gillar att bli rullad i lera av skuttande boxrar).

Maj och Kajsa i full galopp...

Kajsa försöker leka fånga svansen med Majs lilla mopsknorr...

Maj...

Maj...

Maj har nu åkt hem till stan igen efter en vecka i lera och hästskit (antagligen är hon redan ordentligt skrubbad av matten då hon hade antagit samma doftstatus som mina "bondhundar") men hon har iallafall njutit av den lilla semestern på landet och de vilda hundlekarna med åkerbyflocken.

Tack för idag!