Nu har jag fått ett officiellt bevis på att mina hundar är fina. Jag tycker ju naturligtvis själv att de är fantastiska men så är det ju alltid med ens egna djur. Vi har nu varit på en internationell utställning i Köping med Astrid, Betty och lilla Kajsa och det gick över förväntan. Lilla Kajsa har ju precis fyllt nio månader så hon har just blivit gammal nog att få vara med i juniorklassen. Hon är ju en otroligt begåvad liten varelse och trots sin ungdom och sin inte alltför stora träningsmängd så både stod och sprang hon som ett litet proffs. Det bor helt klart en liten exhibitionist i varje liten mops och i Kajsas fall är den extra stor. Hon har nu börjat strutta runt och ställa upp sig nästan hela tiden här hemma bara för att visa att hon kan. Hon fick iallafall väldigt fin kritik och bedömdes som excellent med extra beröm för sin fina svans och att hon hade väldigt fint huvud med feminint utrryck och fina rörelser.
Kajsa hemma på gårdsplan...
Dag två var det boxrarnas tur att visa upp sig och det gick ännu bättre för dem. Betty fick excellent och dessutom ett CK, jättebra för en så ung tik. Dagens bästa blev dock Astrid som inte bara fick excellent och CK utan lyckades bli bäst i rasen och få något som heter CACIB. Jag var faktiskt inte helt överens med henne när jag skulle visa henne då hon la väldigt mycket krut på att försöka prata med allt och alla men inte med mig. Hon älskar ju alla oavsett vad de tycker om henne och ibland blir hon lite väl översvallande och då glömmer hon helt bort att hennes matte kanske vill prata med henne också. Hon charmade dock domaren med sitt lilla fina sätt att kravla sig upp i famnen på folk och vid tandvisningen så slutade det hela med att hon satt i domarens knä och tvättade hennes öron. Som tur var så var det en domare som förstod boxerspråket och när jag mumlade lite förläget att hon är ju en typisk boxer så log hon bara och sa att hon haft boxer hela sitt liv så det var bara trevligt med lite boxerkärlek. Man kan ju inte veta om man har fått en äkta boxerdomare då det ju är väldigt många raser på en sådan här utställning och i Astrids ring gick ju både doberman och engelsk bulldog och några raser till. Det roliga är att när man läser kritiken så har Astrid och Betty fått väldigt lika kommentarer, de har bra förbröst välmusklad skuldra, vackra huvuden, bra bakbensvinklar och starka rörelser. Ida har verkligen ärvt ner bra saker till sina barn, förbröstet har ju även hon och även muskelmassan.
De tre fina boxrarna med Astrids rosetter...
Även om jag nu tyckte att Astrid var lite okoncentrerad så fick jag faktiskt även beröm på kritiken då det stod att hon var välvisad. Det är alltid lite extra roligt att få beröm för det arbete man lägger ner. Jag har ju ingen jättevana när det gäller hundvisning men all den vana jag har i hästutställningsringen gör att vissa saker faller sig naturligt. Oavsett om man visar hund eller häst så måste man vara uppmärksam på vad domaren tittar på och hela tiden hålla skärpan uppe på både djuret och sig själv. Jag har ju länge hävdat att jag inte är någon utställningsmänniska men nu får jag väl ändå medge att det faktiskt ganska roligt med utställningar...
Tack och godnatt!