Det blev tre små valpar som kom till världen under lite dramatik, men alla tre mår bra och Ida är en mycket god moder.
Igår så började dagen med att Ida hade lite småvärkar på morgonen så spänningen var stor hela dagen. När vi skulle ut och lunch fodra så försvann hon helt plötsligt och jag fick springa runt en bra stund och leta efter henne. Hon hade hittat den perfekta lyan under landgången ut på gödselstaden och höll som bäst på att boa in sig där och hade ingen tanke på att komma när matten ropade. Tanken var iochförsig god då hålet är perfekt i storlek för en boxerlya och dessutom så är det varmt där eftersom gödsestaden alltid är varm. Antagligen så har hon spanat in denna håla en längre tid och gick bara och väntade på rätt tillfälle att dra sig tillbaks. Efter det så blev hon tillsagd att inte lämna trädgården, men skam den som ger sig där hade hon minsann koll på två bra lyor sedan tidigare, ett hål under rododendronbusken som har funnits ett bra tag och ett inne i en annan buske. Det blev till att hålla hårdkoll på henne så att det inte skulle hamna några valpar på något av dessa ställen.
På kvällen vid halv åtta så började hon få lite mer riktiga värkar och jag lyckades faktiskt övertala henne om att det skulle gå utmärkt att lägga sig i den tilltänkta valplådan. Efter mycket möda och stort besvär så kom det iallafall en hane vid klockan kvart i tio. Det tog lite lång tid för henne att få denna valp och hon hade lite dåliga värkar, men vi tänkte att det kanske var för att det var första valpen som det var så. Som tur var så hade jag tät telefonkontakt med min veterinär så det var ingen direkt panik. Efter första valpen så kan det ju ta lite tid för tiken att komma igång igen så det var bara att vänta på nästa i lugn och ro. Ida verkade inte ha några planer på att få fler valpar och var faktiskt lite besatt av den hon hade fått så jag tror inte att hon hade varken tid eller ro att få fler valpar.
När det hade gått en hel evighet så var det bara att konstatera att det inte hände något alls, vi försökte alla hemkurer som veterinären kunde föreslå, promenader i springtakt och vaginal stimulans, men inget hade någon effekt. Efter att ha pratat med jourhavande på Bagarmossen så bestämdes det att eftersom tiken inte verkade må dåligt så kunde vi vänta tills det blev morgon och åka till Animalen i Trosa som öppnar åtta. Klockan halv nio så var vi inne på Animalen och påbörjade undersökning av varför det inte kom några fler valpar. Ida hade inte haft en enda värk sedan ca ettiden på natten och var ungefär som vanligt, dvs klättrade på personalen och var glad. Det gjordes försök att sätta igång värkarna med kalciumdropp och till sist med hormonspruta, men ingenting hjälpte. Det var till sist bara att bita i det sura äpplet och konstatera att det bara fanns kejsarsnitt kvar att göra. Vi hade då redan röntgat och sett att det bara var två valpar kvar som båda låg rätt men att de såg ganska stora ut. Vid tolv åkte Ida in på operation och vid halv ett så kom det ut en valp som skrek i högan sky. Efter ytterliggare en liten stund kom valp nummer tre också den pigg och livlig. Nu var det bara att vänta på att stackars Ida skulle vakna till liv så att vi skulle få åka hem med nytillskotten. Ida var lite seg med uppvaket och till sist fick vi gå in med småttingarna som vid det laget var urhungriga och skrek så att hela sjukhuset hörde dem. Hon såg faktiskt lite förvånad ut när hon yrvaket tittade upp och upptäckte tte små valpar som ville dia, det hade ju faktiskt bara varit en när hon somnade. Men duktiga Ida tog genast till sig alla sina barn och trots att hon hade ont och var trött så hade hon full koll på dem. Efter en mycket lång och besvärlig dag så kunde vi till sist åka hem och så fick Ida äntligen komma till ro i sin egen valplåda...
Valp nummer ett ,som föddes först och ligger längst till vänster är en hane som väger 485 gram, en ganska normalstor boxervalp. Mittenvalpen som föddes som tvåa är en tik som väger 539 gram, ganska så stor alltså. Tredje valpen är en hane som väger 515 gram, också ganska stor alltså.
Efter hemkomsten så var vi nog ungefär lika trötta båda två och vid fyra så tuppade både hund och matte av. Nu har vi ätit middag och kvällskissat och ser fram emot en lugn natt med god sömn.
Tack och godnatt!