En av mina stallkatter har idag förbrukat ett par av sina sju liv. Rudolf satt helt oskyldigt i en dikeskant och jagade sork när plötsligt två livade boxrar fick syn på honom och fick för sig att bara skrämma honom lite. Detta resulterade i att Rudolf hamnade i diket på rygg och att de två boxrarna skvätte runt vatten och lera över hela katten. Jag såg bara två skuttande boxrar och när jag kom fram så låg det en oidentifierbar lerinpackad katt i diket så jag lyfte upp katten som då smet iväg. Då jag inte ens visste att det var min katt (jag trodde det var grannens då det var i diket på andra sidan vägen) så tänkte jag att den tar sig nog hem eftersom den ju uppenbarligen kunde springa och så får de tvätta den. Nu visade det sig framåt eftermiddagen att uppe på ett skåp i sadelkammaren låg det en lerig liten figur som jag efter lite gnuggande kunde identifiera som Rudolf. Han var fortfarande så lerig att man inte kunde se vad för färg han hade så jag släpade in honom i badrummet för att tvätta honom. Tydligen så hade han börjat hamna i någon slags chock för han accepterade faktiskt att bli duschad i badkaret och efter mycket gnugg och tvätt så var han nästan att känna igen.
Halvdränkt katt...
Nu slutar inte det hela där för stackars Rudolf. När jag skulle titta till honom efter ett par timmar så hörs det bara ett eländigt mjauuauahähäau. Det lätet från en katt är aldrig bra och kombinerat med att katten ligger som en liten slapp trasa i ett hörn blir det ännu sämre. Som tur var så var Märta här för att hämta Betty så hon fick komma och titta på den stackars katten. Då han var blek i tandköttet och hade dålig reflex i pupillerna så konstaterades att var på väg in i chock och vid närmare undersökning så hittade vi orsaken till det underliga ljudet. Stackaren hade försökt tvätta sig innan jag badade honom och nu hade han en stor lerhårboll i halsen som vi fick peta loss. Ljudet upphörde när han slapp klumpen i halsen men han var fortfarande slapp och kall så vi bäddade in honom i handdukar och lade in värmeflaskor för att få upp temperaturen.
Inbäddad...
Efter en stund inbäddad och uppvärmd så var han iallafall lite piggare och nu så åt han en bit skinka och drack lite vatten så det finns hopp om livet. Han verkar inte ha några som helst fysiska skador utan det hela handlar mest om att han har blivit blöt, kall och lerig så förhoppningsvis är det en lite piggare katt som sitter inne i mitt badrum imorgon.
Det är inte lätt när man är en halvgammal katt att klara av de hemska boxrarna som ibland får för sig att skrämmas. Nu var det ju Astrid som ledde in Betty på denna idé och just Astrid har ju inte en tanke på att äta upp katten utan hon skäller mest på dem och hoppas att de ska springa. Om det hade varit Idas idé så hade det nog mer handlat om att faktiskt ha ihjäl katten på ett mer fysiskt sätt och inte bara om att ge den en hjärtattack. Astrid har denna sommar kommit bärandes på ett antal igelkottar, men hon har aldrig skadat dem. Ida däremot har haft ihjäl de igelkottar som Astrid har lämnat så det har ändå gått åt ett par stycken och det är där Ida och Astrid skiljer sig ganska så mycket, Ida är betydligt mycket mer för att faktiskt ha ihjäl saker än vad Astrid är. Nu kan man ju undra varför i hela fridens namn igelkottarna envisas med att bosätta sig hos oss då de snabbt blir boxermat varje gång de sticker ut trynet. Rudolf har ju faktiskt också valt helt själv att bo här då han ju flyttade hit utan att be om lov och han har därmed också valt att bo med de förskräckliga boxrarna och idag fick han betala dyrt för sitt val av hem, stackaren.
Tack och godnatt!