Ida mår nu ganska så bra. Hon har idag blivit av med dränageslangen och fått hålet delvis igensytt. Allt ser fint ut och hon är sig själv igen, glad som en lärka. Helst av allt skulle hon vilja återgå till aktiv tjänst direkt men hon måste hålla sig inne ett tag till så att hela hålet får läka ihop.
Vi har nu lyckats pussla ihop en trolig historia kring det som hänt med Ida. Det mest troliga är att hon har fått en infektion i såret efter kejsarsnittet och att denna har spritt sig till ljuvret. När bakterierna kom ut i mjölken så blev valparna sjuka av dessa och dog. Efter att de hade dött så utvecklade sig infektionen till en ordentlig ljuverinflammation och efter ett par dagar så öppnade sig operationssåret eftersom infektionen där hade växt till bristningsgränsen. Det är en hel rad med olyckliga omständigheter som har inträffat och om om inte fanns skulle allt vara bra...
Efter att ha ägnat nästan all tid åt att ta hand om Ida så kan jag nu börja komma tillbaks till vanligt arbete igen. När något sådant här händer så blir allt lite som det blir och vissa saker får stå tillbaks. Ponnyerna har dock inte så mycket emot detta utan går ute i sina hagar och jäser i det fina vårvädret. Faktum är att jag har börjat släppa ut en del på bete redan så nu känns det som våren verkligen har kommit igång.
Lilla Titti skulle ju ha fölat för ett par dagar sedan men hon kniper fortfarande envist. Jag trodde att hon kanske skulle föla nu när det blev väderomslag. Genom åren så har jag upptäckt att stona har en tendens att föla när vädret slår om, gärna från fint till regn. För ett tag sedan så såg jag en dokumentär om gräsätare på savannen och där sade de att djuren gärna födde när regnet kom eftersom att lukten sköljdes bort så att rovdjuren inte hade lika lätt att ta de nyfödda. Detta är en bra förklaring till varför stona gör likadant, deras instinkter skiljer sig inte från andra gräsätares. Det gick ju faktiskt förbi en varg här i Hölö för ett par dagar sedan så det gäller att inte riskera något (den blev sedan påkörd men det vet inte Titti om). Vi försökte också skilja på Titti och Joop för ett par dagar sedan eftersom jag inte vill att de ska gå tilsammans när hon föder men det tyckte Titti var en dålig idé. I protest skenade hon runt i hagen i ett par timmar innan vi gav upp och tog in henne. Hon var då helt genomsvettig och det var nästan så att man trodde att hon skulle föla i rena förskräckelsen. Nu går hon med Joop igen och är helt nöjd.
Tack och godnatt!