Boxrarna tänkte nu komma med en rapport om dagsläget på gården.
Bina har nu börjat slappna av och kan återigen synas utomhus vid soligt väder. Ida har också hon återgått till vanliga sysslor som vallning och bevakning. I helgen var vi ju helt ansvariga för skötseln av stallet och hundarna njöt i fulla drag av att deras matte nu är ute igen. Bina har dock kvar vissa betänkligheter angående mattens hälsa och var jag än går så ser jag detta ansikte om jag tittar ner...
En blick säger mer än tusen ord...
Ida hjälper till på det enda sätt hon kan och vallar alla hästar som inte lyssnar på matten som rör sig aldeles för långsamt vid utsläppet. Hennes teknik har förbättrats något med all övning hon har lagt in men ibland så brister den fortfarande, speciellt angående villket håll man ska valla hästarna åt. Hennes teori är att det måste vara effektivast att skälla dem i ansiktet om man vill att de ska gå, men hästarna får då ofta fart åt fel håll. Efter att ha levt med Idas vallningsteknik i några år har dock de flesta hästarna vant sig. Tera ser väldigt oberörd ut trots Idas hopp, skall och snurrvallning...
När hon får till det så ser det faktiskt riktigt proffsigt ut och hästarna verkar förstå att de ska gå rakt ut i hagen. Tera kan dock inte låta bli att ta en tugga av gräset när hon ändå går förbi...
Ida har tagit på sig mer och mer ansvar på gården men Bina har trots allt kvar huvudansvaret för hur försvaret ska skötas. Hon noterar att grannen är på väg att passera och ställer direkt in sig och Ida i försvarsposition...
För att få order om ytterliggare åtgärder rapporterar hon till matten och frågar vad som ska göras åt hotet i fråga...
Det var inte mycket att göra åt grannen utan den fick passera utan vidare åtgärder.
Det är väldigt skönt att saker börjar återgå till det normala och att boxerkompaniet får jobba med de saker som de föredrar. De kan nu gå till sängs på kvällen utmattade men nöjda med sitt dagsverke...
Tack och godnatt!