Äntligen så har nu någon slags sommarvärme infunnit sig så att man kan vistas utomhus utan långärmat och långbyxor. Jag är ju en riktig värmeälskare och så fort det blir riktigt varmt så kommer jag igång på riktigt. Det finns dock inte riktigt tillräckligt många timmar på dygnet trots att det nu är ljust till sent på kvällen, jag skulle behöva ungefär fem timmar till per dag.

Sommar och värme är ju riktigt inspirerande och just nu går det bra med mina hästar också. Jag hade ju en fantastisk häst i min gamla Midas och när han försvann så försvann också mycket av min tävlingsinspiration. Nu har jag äntligen börjat hitta tillbaks tack vare att jag har börjat jobba med Ulla. Ulla är på många sätt lik Midas, hon är långbent och lite fumlig med en jättegalopp som kommer att bli fantastisk när bara alla benen går i samma takt, precis som Midas var när jag började med honom. Mitt i allt detta stora fumliga finns det dock en balans och en vilja att försöka göra rätt och ger man bara en sådan häst tid och grundarbete så blir den hur bra man vill. Det bästa med Ulla är dock att hon är riktigt toksnäll, när man hanterar henne är hon lugn som en filbunke och hon gillar verkligen att bli ompysslad. Jag står just nu lite i valet och kvalet om hon ska gå kvalitetsbedömningen eller inte, hon är fortfarande lite för vinglig och eftersom hon gick fantastiskt som treåring så behöver hon inte gå i år också. Det lutar nog åt att hon får stå över och tränas inför större uppgifter i framtiden. Det kommer att bli superroligt att åka runt med Ulla i framtiden och tävla.

Det gör väldigt mycket för ridinspirationen att man inte bara rider för att träna eller fixa andras hästar eller unghästar som ska iväg utan att man får ha en häst som är värd att satsa på. Om man dessutom ska vara tränare så behövs det också extra inspiration, det är ju inte så svårt att hålla lektioner för de elever som inte kommit så långt men för att ge de som har kommit längre bra lektioner behöver man hela tiden hålla sig uppdaterad både i den egna ridningen och genom att se andra rida och träna. För mig handlar dessutom tävlingsbiten inte särskilt mycket om att bara vinna utan mer om att skap ett bra team med min häst och att få den där känslan av att man känner varandra utan och innan. Att kunna rida riktigt fort i en omhoppning är hur roligt som helst men bara om man gör det för att man har hästen med sig till hundra procent. Med Midas var det precis så, vi kunde hoppa hur fort som helst och var ändå alltid överens.

Midas in action...

Ulla in action...

Visst finns det en viss likhet i galoppaktionen... 

Tack och godnatt!