Imorgon är det dags för utställning med lilla Gary. Idag har han badat precis överallt och sprayats med massor av pälsglans och sedan, värst av allt, fått täcke på sig. Gary är faktiskt lite av en huligan när det gäller vissa saker, men när det gällde bad så stod han som ett ljus. Nu hoppas jag att han sköter sig den här helgen och visar hur fin han kan vara när han vill. När han inte har lust så blir det mest skutt och hopp och inga rediga gångarter, men vi har övat stenhårt på att han ska gå prydligt trots störande moment som andra hästar och skuttande hundar.
Några som däremot inte bryr sig om störande moment i omgivningen är mina unghästar. Igår när Amanda skulle rida Rune för andra gången så visade han prov på sina starka nerver, precis när de hade börjat trava så körde morfar förbi med traktorn. Han hade en harv dinglande i frontlastaren och precis när han passerade banan så tutade han, inte så diskret, för att jag skulle komma och hjälpa till. Rune vred inte ens på ett öra utan fortsatte bara att trava lugnt, den enda som hoppade högt var Amandas mamma Marie som såg ut att få en smärre hjärtattack.
Mina unghästar är ju vana vid traktorn då jag brukar köra ut balar till dem i hagen. Det händer ofta att jag måste tuta på dem då de alltid står mitt framför traktorn, deras reaktion på detta är att de hasar några steg åt sidan för att sedan direkt försöka vända och sno åt sig hö ur balen. För dem betyder traktorljudet bara mat och ingenting farligt.
Lydia och Kalinka i jakt på en bal...
Tack och godnatt!