Plötsligt händer det... Idag har de eländiga hönorna fått ett litet hål i väggen så att de kan ta sig ut i solen.
Det blev som vanligt mycket kackel och funderande, ingen vågade egentligen titta ut eftersom man aldrig kan veta vad som kan dölja sig på andra sidan. Efter långa diskussioner vågade plötsligt en liten höna ta steget ut...
Tänk vad fantastiskt att hitta en helt ny värld där vinden blåser i fjadrarna och man får trampa runt och krafsa i solvarm jord.
När nu den första lilla hönan tagit klivet ut så vågade sig några till ut och naturligtvis var tuppen Konstantin tvungen att också ut och hålla koll på sina små hönor. Han är en mycket samvetsgrann figur som har tagit hönorna under sina vingar (ibland bokstavligen)...
Detta måste väl ändå vara livet på en pinne för några gamla värphöns...
Det är verkligen roligt att se hur de krafsar och pickar som om de aldrig gjort annat. Deras naturliga beteenden är så djupt rotade att inte ens ett år i hönshelvetet kan sudda ut dem. Nu ska de iallafall få vara höns och göra allt en höna vill tills de blir gamla och trillar av pinn.
Tack för idag!