I lördags så var det lekdag i stallet där alla, både barn och föräldrar, deltog i gymkhanaövningar och fika. Det var tre lag, indelade efter storlek och ålder, som deltog i gymkhanan på Baresco, Ida och Magic. Vinnare efter fem spännande grenar blev Magics lag, som på Olivias initiativ hade döpt sig till vinnarlaget redan från början. Olivia verkar redan förstått det här med att om man har rätt inställning så kan man få ett mentalt övertag över konkurrenterna...
Förutom att det var lekdag så fick jag också hem lilla Olga, Finn och Emmas årsföl. Hon har sedan det att hon kom varit väldigt olycklig och rädd. Hennes syskon har aldrig reagerat så som hon utan det har gått ganska smärtfritt. Igår så försökte jag släppa ut henne med några av mina ungston för att hon då kanske skulle lugna ner sig lite. Detta slutade inte som jag tänkt mig då hon genast fick panik och sprang rakt igenom tråden. Sedan sprang hon runt runt och det gick inte att få tag på henne. Efter att ha knutit ihop första hagen för att inte mina andra hästar skulle försvinna ut tog jag ut Ida (ponnyn) för att försöka locka till mig Olga. Detta resulterade i ytterliggare en trasig tråd och mer spring och sedan ett skutt in i en annan tom hage. Efter en ganska lång stund så lugnade hon iallafall ner sig litegrann och insåg då att Ida var en häst och inget monster. Med lite mer lockande så fick vi till sist med henne hem till stallet och in i en box tillsammans med Ida. Där fick de sedan tillbringa dagen, Ida var lugn och snäll men Olga var fortfarande hysterisk och slängde sig mot väggen och skrek. På kvällen så provade jag med lite olika arrangemang för att se om det fanns något sätt att trösta henne, men hon kan inte stå med någon annan häst då inte ens de snällaste klarar av hennes hysteri. Hon är helt enkelt rädd för de andra hästarna och de kan därför inte läsa henne och blir då efter en stund arga på henne. Hennes syskon har varit tvärtom, ganska dominanta och kaxiga när de har kommit hit. Hon hamnade till sist ute i utestallet mellan Canja och ettåringarna. Vid det laget var jag i princip beredd att ta transporten och åka upp till Norrtälje och hämte hem hennes mamma Emma, men imorse hade hon faktiskt börjat lugna sig lite, så jag håller väl ut.
Det här är faktiskt den jobbigaste avvänjningen jag har varit med om och det är sista gången jag tar emot ett föl som inte är avvant ordentligt innan det kommer hit. Vi har ju gjort likadant med hennes syskon utan att det blivit problem och därför kunde vi inte förutse att det skulle bli såhär tokigt med just henne. Det finns ju alltid en risk för att fölet blir traumatiserat vid avvänjningen om man gör den tvärt och helst så ska det få vara kvar i en känd miljö, men det är faktiskt inte helt ovanligt att uppfödare som säljer fölen tidigt vänjer av dem genom att bara flytta på dem.
Jag tror att lilla Olga kommer att hämta sig men det verkar ta lite tid för henne att vänja sig vid att det är så många hästar omkring henne. Idag har hon fått stå inne och Canja och ettåringarna har hållt henne sällskap. Nu på kvällen ställde jag in Kylie och Ulla bredvid henne och förhoppningsvis så kan hon klara av att gå tillsammans med Canja, Kylie och Ulla så småningom. Dessa tre är lite halvblodssega och bryr sig mest om mat så de kanske inte skrämmer henne så mycket. För Olgas skull så hoppas jag att Ulla och hon kan komma överrens och kanske bo ihop i framtiden, men den som lever får se.
Tack och godnatt!