Igår blev det en lång dag med ridning av fyra hästar och hopplektion med barnen.
Fia fick en tur bort till skogen för första gången och vi hade med Ida (hunden) som moraliskt stöd. Ida har inte heller varit med på tur åt det hållet, men hon skötte sitt jobb med den äran. Fia var också riktigt duktig och hon är snart redo för att bli riden av barnen.
När vi skulle ha hopplektion så dök det plötsligt upp en liten katt i ridhuset som for runt och lekte under hela lektionen. Först trodde alla att det var Vilma, vår huskatt, men efter att ha tittat närmre så kunde jag se att detta var inte hon. Jaha, ytterliggare en katt till samlingen, suck.
De senaste två åren så har ju katterna invaderat gården i omgångar, varför alla katter vill bo just här kan jag inte förstå. Först kom Vilmer som var en eländig liten kattunge som vi aldrig fått tag på. Han har faktiskt flyttat ut av sig själv någon gång i somras. Sedan kom Vilma som fick en kull med ungar på höskullen på våren där bara två överlevde. Den ena ungen lyckades vi fånga in och avliva men den andra blev kvar. Vilma fick ganska snart en kull till som vi lyckades fånga in innan de öppnade ögonen så de blev tama. Vi hade dem i lekstugan men plötsligt en dag så bestamde Vilma sig för att det var för kallt och hon flyttade helt sonika in i köket med sina fem barn. Dessa ungar såldes på blocket och Vilma steriliserades för att undvika fler olyckor. Vilma hade bestämt sig för att vi var hennes familj och när en katt har bestämt en sådan sak så går det inte att ändra på. Såhär gillar hon att sova på sin favoritstol...
Efter Vilma så dök Bosse upp. Han hade ett hem men tyckte ändå att det var trevligare hos oss. Bosse var ganska fräck, han dök upp en kväll och hoppade glatt upp i mormors knä och förklarade att " här bor jag!" Efter att förgäves ha försökt att få honom att flytta hem så fick han flytta till Nykvarn.
I somras så var det kattmamman med sina fyra ungar som flyttade hit. Far till dessa var troligtvis Vilmas första son som hängt kvar här på höskullen. Kattmamman har nu flyttat härifrån och av de fyra ungarna så råkade Ida ha ihjäl en och en avlivade vi, den tredje har Annika tagit hand om och mot alla odds fått tam. Den fjärdes öde är ännu okänt men jag har en misstanke om att den bor ute på åkern i en gammal hösilagebal. Deras misstänkte fader avlivades också i somras och vi trodde då att alla kattproblem skulle vara ur världen.
Döm om min förvåning i morse när jag går ut i hallen och möts av samma lilla svartvita katt som varit med på lektionen igår. Den hade utan problem hittat in genom Vilmas kattlucka och tydligen tillbringat natten i vårt hus. Lite misstänksam så plockade jag med mig katten ner till mormor och morfar för att visa upp den. Mormor blev lika förvånad som jag men sade också att det förklarade varför Vilma hade suttit och myst i hennes knä igårkväll och dessutom följt med ut till stallet imorse. Det var helt enkelt inte Vilma utan den nya katten. Som tur var så fick det nya kattproblemet en bra lösning då det visade sig att den tillhör en av våra grannar och hon var ute och letade efter den. Förhoppningsvis så stannar den hemma i framtiden, men nu vet vi vart vi ska köra den om den dyker upp igen.
Det här med kattinvasionen är ett ganska nytt fenomen, så länge våra gamla sura katter levde så kom det inte hit några andra, men sedan de dog så hittar alla katter hit. Det måste bero på att våra nuvarande stallkatter är ena riktiga mesproppar som bara ligger och sover uppe i täckeshyllan hela dagarna. Fillipa syns nästan aldrig utanför sadelkammaren och oftast ser man inte mer än ett litet ansikte som skymtar fram...
Mamma Frida är också en fin katt med väldigt speciell färg...
Visserligen så finns det inte en råtta på hela gården så någon nytta gör de kanske även om de verkar tillbringa största delen av tiden sovande. Kattanantalet på gården är nu åter igen nere på en hanterbar nivå med två stallkatter och en innekatt. Dessa är dessutom steriliserade, chipmärkta och registrerade (och tama) som alla katter i vårt civiliserade land borde vara.
Tack för idag!