Min förkylning verkar inte vilja bli bättre så jag har legat väldigt lågt de senaste dagarna. Jag är nästan aldrig förkyld och tycker därför väldigt synd om mig själv och är övertygad om att jag har fått den hemskaste typen av svininfluensa allraminst. Att vara sängliggande mer än en dag är en hel evighet i min värld men har man feber så har man. Lite har jag dock lyckats städa idag så nu börjar man ana att det finns en plan bakom det kaos som råder på övervåningen. En hel säck med kläder har jag lyckats få ihop som ska åka till tippen. Det krävs ganska mycket självdisciplin från min sida när jag ska slänga kläder då jag hela tiden tänker att "det där skulle jag ju kunna använda", men regeln säger att om inte kläderna har använts det senaste året så ska de inte sparas (undantaget från den regeln är festkläder då jag inte går tillräckligt ofta på fest).
Hundarna flyr fältet när jag städar då det oftast släpas både möbler och skapas diverse högar. Bina har ju annars en förmåga att alltid stå eller sitta precis bakom mig men har insett att detta blir besvärligt när det flyger saker hit och dit. Faktum är att hon även har en förmåga att gå precis framför fötterna på mig så att jag får göra undanmanövrar hela tiden. Det är dock viktigt att inte bli irriterad på denna ovana då hon blir mycket sårad om man säger ifrån i för ilsken ton. För att få henne att flytta på sig får man säga tut tut för det förstår hon. Morfar brukar säga att hon ska akta på sig men det fattar hon inte alls utan tittar bara undrande på honom. Det gäller att uppmärksamma henne i tid på vad man vill och be henne i trevlig ton då flyttar hon gärna på sig.
Ida däremot är aldrig i vägen då hon skuttar runt på lite längre avstånd från mig. Hon har mycket bättre koll på läget hela tiden då hon är mer intresserad av omvärlden än Bina. Binas stora intresse här i världen är egentligen bara att hålla sig nära sin matte, vilket är ganska trevligt för matten om än lite opraktiskt. De är bägge två lika kärleksfulla gentemot mig men har olika sätt att uttrycka sin kärlek på, Bina håller sig nära medans Ida försöker utföra så många nyttiga sysslor som möjligt för att underlätta livet för mig. Det är ungefär det som är skillnaden på en brukshund och en sällskapshund, Ida frågar hela tiden "vad ska vi göra nu?" medans Bina frågar "vad ska du göra nu?"
Dagens bild får bli en på Ida, Olivia och Vilma sådär totalt avslappnade som bara en boxer och två barn kan vara på en ganska varm och lite tråkig utställning...
Tack och godnatt!