Äntligen börjar det kännas som om vädret är på väg åt rätt håll. Solen har lyst hela dagen och den värmer faktiskt och fåglarna har börjat kvittra. Jag längtar nu efter att få komma igång ordentligt med ridningen som ju har blivit lidande av det kalla och tråkiga vädret. Det går liksom inte att rida flera hästar om dagen när det gör ont i alla tår och fingrar efter tio minuter på första hästen. Varken hästarna eller jag har haft någon större lust då det inte heller går att rida ut eftersom snön är så djup att man bara kommer ett par meter ut i den innan det tar stopp.
Jag är väldigt beroende av att kunna träna unghästarna ute i naturen då det är otroligt tråkigt att bara sitta och harva i ridhuset. Hästarna blir lätt spända och tappar lusten om man inte ser till att de får omväxling i arbetet. Jag vill att mina unghästar ska vara fyllda av arbetslust och ha en positiv bild av arbetet. En häst som tycker att det är roligt hamnar lättare i balans och så måste man tänka på att man ska inte behöva öva på att gå i form som folk gärna gör. Unghästarna ska gå i balans av sig själva med så liten störning av ryttaren som möjligt så att de kan bli starka nog att kunna bära upp ryttaren på små böjda spår som de sedan får gå på när man rider på banan eller i ridhuset. Många gör felet med unghästarna att de övar för hårt på böjda spår för tidigt och om ryttaren då dessutom inte har en god balans så får det effekten att hästen går i en dålig balans och sliter onödigt mycket på hela sin kropp. Om unghästen får en dålig start på sin karriär som ridhäst så får det ofta tråkiga konskvenser som att den har lättare att gå sönder eller att den blir svår att rida och påverka. Hur hästen är att rida är ju summan av den utbildning den har fått, det finns alltså inga dumma hästar utan bara dåligt utbildade eller felridna hästar.
Självklart så är alla hästar individer och har olika personlighetsdrag som påverkar deras ridbarhet men en sak som alla hästar har gemensamt är att de kan inte vara elaka. För att vara elak eller dum så krävs det en baktanke i det man gör och dessutom så måste man ha en viss typ av empati för att förstå att det man gör orsakar en annan individ obehag. Hästar lever i nuet och kan inte tänka ut hur de ska orsaka andra obehag. De kan bete sig illa enligt oss men de förstår ofta inte att vi tar det hela personligt eftersom de inte gör det. De försöker oftast bara undvika eget obehag eller försvara sig. En häst som stannar på hoppbanan har inte planerat att den ska gå ut och stanna på hinder utan den har oftast någon gång lärt sig att det antingen gör ont att hoppa, eller att ryttaren inte riktigt har gett den det understöd som den behövt, eller så har den blivit skrämd av något som den sätter i samband med hinder. Det finns helt enkelt en uppsjö av anledningar till att den stannar men ingen av dem har att göra med att hästen har en beräknande tanke bakom. Vi människor vill ju gärna förmänskliga våra djur men om man verkligen vill förstå mekanismen bakom varför hästen gör som den gör så måste man släppa alla tankar på att den har mänskliga drag och försöka bara tänka på den som det djur den är.
När jag jobbar med mina unghästar så försöker jag så långt som möjligt att behandla dem som hästar. Om man tittar på hur hästarna behandlar varandra så accepterar ledarna inte några som helst överträdelser av de hästar som de bestämmer över. När en flock verkligen fungerar så har alla en tydlig plats och då blir de så trygga att de i princip aldrig slåss. De talar med varandra med små signaler och alla är lugna. Min träning med unghästarna börjar med att de lär sig redan i tidig ålder att när jag kommer in i hagen så flyttar alla på sig om jag begär det. Min unghästflock är faktiskt ganska så rolig de är absolut översociala men har en trevlig respekt. Detta gör att de är väldigt lätta att rida in och utbilda, de är inte mer begåvade än andra hästar i allmänhet men en bra start gör att de är mer mottagliga för det jag gör med dem.
Ett gäng med nyfikna harmoniska grabbar...
Tack och godnatt!