Igår morse blev det lite drama igen. När jag satt och åt frukost så ringde Petra och sade att lilla Twist (treårig welshmountainhingst) var inne hos stona och sprang runt. Han har den senaste tiden haft mycket hormoner i kroppen och nu hade de svallat över totalt. Han hade hoppat över tråden i sin hage och sprungit rätt över till stona. Det fanns tydliga spår i snön som visade hur han hade rymt, man såg ett landningsspår och en rak linje över snön. Språnget han hade tagit var enormt med tanke på hans storlek, han är bara 120 cm, tråden är ca 120cm hög och landningen var ungefär två meter utanför staketet.
Han var iallafall snäll att fånga och blev inlåst i ridhuset eftersom stallet var fullt för tillfället. Eftersom vi har så mycket snö är det dock lite svårt att stänga dörren helt så det blev en springa som inte gick att stänga. Där ställdes det ett hinderstöd och så knöts det ett grimskaft ivägen. Detta borde ha varit nog för att hålla honom på plats medans de hästar som stod inne släpptes ut, men precis när jag är på väg ut med Joop så hör jag plötsligt att det kommer en häst bakom oss. Lilla Twist hade klämt sig ut och tänkte nu hoppa på närmsta häst och detta råkade vara Joop. Detta kommer aldrig att gå bra var det enda jag hann tänka innan han slängde sig fram till Joop och började mucka. Uppenbarligen så är små hästar lika omedvetan om sin storlek som små hundar, lilla Twist borde med sina 120 cm över havet fatta att det inte är en bra idé att försöka hoppa på Joop som har i princip dubbelt så mycket massa. Dessutom så är ju Joop en äldre hingst med allt vad det innebär av självförtroende och en smart unghingst närmar sig en sådan med försiktighet. Det som faktiskt sedan hände var riktigt intressant, jag trodde att Joop skulle göra processen kort med Twist men han reagerade helt annorlunda. Istället för att slå ihjäl Twist så hälsade han på honom med de sedvanliga pipen och benviften och sedan stod de och tryckte sig mot varandra för att kolla varandras styrka och tyngd (en väldigt ojämn match). Jag hade ju inte så mycket annat val än att släppa grimskaftet och hoppa åt sidan för att inte komma i kläm eller få en hov i huvudet, men Ida är inte lika försiktig som sin matte utan hon gav sig direkt in i det hela och sprang runt dem och skällde ut dem. Efter en stunds pipande och tryckande så började de skutta iväg mot hagen där Titti stod och då lyckades jag faktiskt skrämma dem lite så att de hoppade över snövallen och landade i djupsnön. Där totalfastnade de nästan och då lyckades jag suga tag i grimskaftet och dra Joop åt sidan innan Twist överhuvudtaget började ta sig loss. Snabbt som ögat lyckades jag hiva in Joop i hagen och samtidigt vifta undan Twist för att sedan fånga in honom när han gjorde ett halvhjärtat försök att springa efter in i hagen.
Efter att ha låst in Twist i en rymningsäker box var jag alldeles utmattad. Det är inte mycket som får mig att bli nervös, men hingstar i slagsmål är en sådan sak. Man vet aldrig hur en gammal hingst som Joop ska reagera på en unghingst som muckar, det är ju inget man direkt testar. När det gäller Magic och Splendid blir man inte lika stressad de är ju inte så stora och ju mindre hästarna som slåss är desta mindre blir skadorna. Joop däremot är ju ett riktigt kraftpaket och om han vill så kan han lätt skada en liten hingst ordentligt. Nu visade han återigen vilket fantastiskt temperament han har, han är väldigt socialt kompetent och fattade på nolltid att den lille Twist inte var ett riktigt hot. En hingst med bra temperament ska ju inte attackera i blint raseri utan han ska först kolla vem det är han möter och ett riktigt slagsmål ska bara behöva utbryta om det är två jämnstarka äldre hingstar som möts och båda vill ha samma sto. I naturen har hingstarna inte råd att slåss på liv och död hela tiden de skulle aldrig överleva då. Detta med hingstarnas sociala beteende är något som vi inte har fokuserat på i aveln, men det beteende en häst visar i sitt sociala umgänge med andra hästar är ju samma beteende som de kommer att ha när vi arbetar med den. Vi vill ju bli deras flockledare för att få dem att lite på oss och göra det vi ber dem om och en häst med ett sunt beteende blir lätt att arbeta med.
Både Twist och Joop visade på ett mycket sunt beteende då de var lätta att få isär och dessutom så blev de helt lugna så fort de inte hade närkontakt. Twist har visserligen hormoner som i princip sputar ur öronen på honom för tillfället , men han beter sig egentligen inte illa utan han följer bara sina instinkter. Det är helt normalt för en hingst att hoppa ut om han känner av att det finns brunstiga ston i närheten. Nu är det så att det finns en viss skillnad i intensitet mellan olika hingstar och de som är så intensiva som Twist mår oftast inte så bra som hingstar. Ibland kan man tänka att det bara är ungdomloig entusiasm som gör att han gör sådana saker men jag har sett många hingstar i olika åldrar genom åren och de som börjar springa och stressa över stona när de är så unga får svårt att lugna ner sig och kommer då alltid att ha det svårt. Om man tittar på de äldre hingstarna så är det ingen av dem som stressar överhuvudtaget. De hetsar inte upp sig förrens det verkligen är dags för betäckning. Eftersom de är så lugna större delen av sitt liv så mår de alltså inte dåligt av att vara hingstar. Det finns annars alldeles för många stackars hingstar som faktiskt inte mår bra av att vara hingstar som skulle vara lyckligare som valacker. Jag skulle aldrig behålla en hingst som hingst om den inte skulle användas i avel eller om den var det minsta stressad.
Twist har nu en kastration inbokad på måndag och jag tror att han blir en mycket trevlig valack. Han är en mycket snygg ponny med fantastisk gång så vi hade lite hopp om att han kanske skulle bli en avelshingst men nu får han ett annat liv. Planen är nu att han ska gå treårstest och sedan bli någons tävlingsponny.
Twist som tvååring...
Tack och godnatt!