Jag har alltid trott på devisen att man ska behandla andra så som man själv vill bli behandlad. För mig har detta fungerat rätt så bra genom åren. Rak kommunikation handlar om att alltid våga säga det man tycker och tror och sedan stå för detta, men samtidigt måste man kunna backa och erkänna om man tagit fel.
Det är naturligtvis ganska så lätt för mig att tänka på detta sätt, jag traskar runt här ute på landet och har ingen egentlig makt att bruka eller missbruka. För personer som sitter i en position där de har makt att verkligen förstöra andra människors liv är det säkert betydligt mycket svårare. Jag har den senaste tiden blivit lite indragen i några historier där djurskyddinspektörer från Länsstyrelsen har klivit över gränsen för vad de bör göra. Det handlar i samtliga fall om att inspektören har börjat blanda in personligt tyckande och då har det fått katastrofala följder för de enskilda personerna.
I varje djurskyddsfall handlar det om att inspektören ska göra en bedömning av de förhållanden som djuren lever under. Det finns tydliga minimikrav på vad man som djurägare måste uppfylla och om en inspektör finner att man inte lever upp till dessa krav så kan de bestämma om sanktioner. Nu låter detta ganska så enkelt men det är det inte. Vid varje möte människor emellan sker oftast en blixtsnabb bedömning av den andra personen och om första intrycket inte blir bra så är det svårt att ändra på detta. De fall som nu är aktuella handlar om att inspektörerna inte klarat av att hålla sig tillräckligt professionella utan de har i alla fallen börjat prata om att Länsstyrelsen ”tycker”. När det handlar om tyckande blir det genast svårt att försvara sig, hur ska man ändra någons åsikt? Det går generellt sett inte att tvinga någon att ändra åsikt och om det då handlar om åsikter som kan drabba en på ett sådant sätt att man måste lägga ner en verksamhet som man bedrivit under en längre tid blir situationen ohanterlig. Man ska göra bedömningar som grundar sig i lagen samt i vetenskap och beprövad erfarenhet. Den beprövade erfarenheten måste ju även en djurägare kunna stå för, har man haft sina hästar i en skogshage under många år utan att de skadat sig så säger ju erfarenheten att de inte är utsatta för stora risker i den hagen. Vetenskapen har inte särskilt mycket på fötterna när det gäller just detta, hur många träd som får finnas i en hage har man inte direkt forskat på. När Länsstyrelsen då plötsligt tycker att det är för mycket träd i hagen så blir det svårt att få dem att ändra sig eftersom det alltså är en person som stått och tittat på hagen som bestämt sig för en åsikt. Det riktigt farliga ligger i att även om man tar en diskussion kring det hela så sitter en person med en massa makt som gör det omöjligt att nå någon slags jämlikhet i åsiktsutbytet. Vågar man då protestera om man riskerar att förlora något så viktigt som sina djur? Nej, de flesta böjer sig, går därifrån med stor ångest och gör allt för att uppfylla vad för krav än inspektören kommer med. Tyvärr så har det fått till följd att vissa inspektörer blir maktfullkomliga.
Systemet vi har idag är inte bra då enskilda inspektörer har för stor makt och överklagansprocessen verkar vara för svår för gemene man. Förr hade man möjlighet att ringa till länsveterinären om man var missnöjd med ett beslut, nu sitter länsveterinären med vid många beslut och då är inspektörerna föredragande. Det hela blir alltså helt vinklat i enlighet med vad inspektören tycker då inte djurägaren är närvarande utan endast får försvara sig genom att skicka ett svar via post. Där någonstans tar kommunikationen slut och inspektörens åsikt blir den som kan diskuteras vid mötet. Om då inspektören har bildat sig en negativ uppfattning om personen som diskuteras blir hela processen helt sned.
Hur ska man då göra för att få ett bra djurskydd som också är bra för djurägarna? Jo, man måste se till att inspektörernas makt minskas och att det finns en enklare väg att gå än att överklaga allt till förvaltningsrätten. Det är också oerhört viktigt att dessa frågor lyfts fram i ljuset för som det är idag så mår varken djurägare eller inspektörer särskilt bra och då är det svårt att få till ett djurskydd som fungerar för dem som det egentligen handlar om, nämligen djuren.
Tack och godnatt!