Efter en lång dag ligger nu Kajsa och jag halvt utslagna i sängen och tittar på lådan med sovande valpar. En liten skruttig tikvalp får ligga i sängen med oss då hon behöver extramat och eftersom hon är hälften så stor som de andra så guppar hon bara omkring ovanpå den ätande skaran när alla äter samtidigt. Utanför sovrumsdörren ligger Astrid och sjunger små sånger för de små valparna, varje gång någon piper till så svarar hon med en lång sång, vad hon sjunger om vet jag inte riktigt.
Förutom att vara valpvakt så har jag idag lekt rörmokare. En kran i stallet hade börjat läcka ordentligt och behövde bytas. Att bo på landet har ju både fördelar och nackdelar, en nackdel är att en får fixa saker som går sönder hela tiden. Nu fick jag ta en tur till Gnesta för att köpa ny kran och små rördelar. Gnesta är en väldigt trevlig liten ort, det mesta finns där och ingen tycker att en är underlig för att en åker till affären med stalloverall. En annan fördel är att när jag kommer in i Rörhuset så har de dels varenda liten rördel en kan behöva och dels finns där personal som förstår när jag förklarar att jag behöver en kran som liksom är rak och att röret in är typ en tolva och att jag också behöver någon slags böj till ett annat ställe. Efter lite rotande ( som går väldigt långsamt, ingen idé att ha bråttom) så dyker det upp en liten hög med delar och så får jag en liten instruktion, skruva typ ihop de här delarna så borde det funka. I vanliga fall brukar butikerna mest ha delar i plastförpackningar med små pappersbeskrivningar och frågar en personalen så vill de ha exakta mått eller så kliar de sig i huvudet och ser ut som frågetecken vid beskrivningen jag behöver typ en böj. Kranen sitter nu på plats och läcker inte och imorgon ska böjen, en ballofixkran och varmvattenberedaren skruvas ihop:). En bra bonde reder sig själv och tar inte ut en rörmokare bara för att skruva ihop lite kranar här och var.
I måndags när jag skulle till Gnesta för att handla hästmat så exploderade plötsligt mitt bakdäck på bilen när jag precis kommit till mölnbo. Klockan halv sex ringde jag då till en däcksverkstad och bad om hjälp, vips så kom det ut en kille och bytte däck eftersom han ändå bodde i närheten. Jag kan säga att då var jag mycket tacksam över att det inte var någon annanstans däcket exploderat, hur många ställen hade det gått att få hjälp på kvällen efter stängningstid i femton minusgrader med att byta däck. Jag brukar ju oftast klara sådana saker själv, men just att stå och försöka få av ett exploderat däck i en snödriva med hjälp av den värdelösa lilla domkraften och den klena hjulmutternyckeln som finns i bilen är ren idioti och dessutom farligt då bilen inte står stadigt på en sådan domkraft. Snabbt och lätt blev nu däcket bytt och jag slapp frysa fingrarna av mig samt få ett utbrott över de värdelösa verktygen.
Det lugna livet på landet är alltså kanske inte så lugnt på vissa sätt, dagarna kan bli oändligt långa och arbetet tar liksom aldrig slut, men det är varierande i alla fall. Nu väntar matning varannan timme av den lilla klena valpen, hon försöker så gott hon kan så hon ska få en chans att växa på sig. Förhoppningsvis behöver hon bara lite assistans så här i början och med lite tur och envishet blir det mops av henne också.
Tack och godnatt!