Igår var det utställningsdebut för lilla Astrid. Först tyckte hon nog att det hela var ganska otäckt och lite onödigt då hon tvingades upp klockan fem på morgonen för att åka bil i flera timmar. Väl framme så skulle man in i en gymnastiksal som var full med skuttande, skällande boxrar och det kan ju skrämma slag på vem som helst. Astrid blev en ganska låg och hukande liten figur som helst satt i knäet den första stunden inne i kaoset. Som tur var så var Arnold där så lite roligt var det ändå. När det var dags att gå in i ringen så hade hon vant sig lite vid allt liv och hon gick faktiskt ganska så prydligt och till min stora glädje så stod hon hela tiden utan att sätta sig. Hennes starka sida är dock att springa och det gjorde hon jättefint med sträckta ben och kraft i steget. Faktum är att hon sprang så bra att hon fick flytta upp ett steg i rangeringen efter det sista springvarvet och hon placerades på andra plats i klassen. Den som gick före var faktiskt två månader äldre så det var inget konstigt med det och Astrid var mycket finare än de andra som var lika gamla. Domaren gav henne fin kritik med extra beröm för att hon var så välutvecklad och välmusklad och att hon rörde sig mycket väl (det hänger ju liksom ihop).
Arnold fick också finkritik men kom trea i sin klass. Han behövde utvecklas mer tyckte domaren men hon hittade inga större fel annars på honom. Det största gemensamma felet som de båda har är att deras öron är slarviga ( man kan ju tejpa öronen på dem men det känns lite extremt för mig). Astrids öron ligger faktiskt ok ibland så jag hoppas att de kommer att placera sig på ett mindre slarvigt sätt i framtiden. Nu är det ju så att man kuperade öronen på boxrarna förr i tiden och därför så har man ju inte avlat på att öronen ska ligga snyggt så om de blir lite slarviga så är det lite svårt att ändra på. Det står faktiskt i rasbeskrivningen att öronen kan ligga mer eller mindre öppet så det är inte mot någon rasbeskrivning att de har lite öppna öron.
Astrid och Arnold är iallafall väldigt lika varandra, med öppna öron och allt...
När de var färdigutställda så hade de jätteroligt och lekte så de blev alldeles slut...
Jag tror att Astrid blir en bra utställningshund i framtiden då hon nog tyckte att det var ganska roligt med utställningen efter en liten stund.
När vi kom hem så var det ännu roligare för då kom lilla Maj på besök. Trots en lång utmattande dag så skuttade Astrid runt glad som en lärka över att favoritkompisen var på besök. Maj var lika kavat som alltid och blev om möjligt ännu gladare än astrid över att få träffa favorikompisen...
Det blev mycket hundar denna dag och idag var vi nog alla lite utmattade. Astrid har legat med benen i vädret nästan hela dagen och jag har ägnat en massa tid åt mindre spännande ekonomiredovisning. Imorgon blir det ridning, förhoppningsvis på barmark i solen (hoppas kan man ju alltid få göra). Lite roligt är det iallafall att få rapportera om en för en gångs skull duktig Astrid...
Tack och godnatt!