Jag har ju länge hävdat att positiv förstärkning är en effektiv träningsmetod när man jobbar med unghästar och nu i senaste ridsport kunde man läsa om en studie som gjorts på just detta. En forskare i USA har tränat en flock på 30 hästar att backa vid ordet back, hälften med hjälp av positiv förstärkning och hälften med hjälp av negativ förstärkning. Den positiva förstärkningen bestod i att de fick godis och beröm när de gjorde rätt men ingen bestraffning när de gjorde fel. Den negativa förstärkningen gjordes genom att de använde ett spö för att få hästen att flytta sig bakåt. De hästar som bara fick positiv förstärkning lärde sig fortare och var mer avslappnade. Det intressanta är att de satte på hästarna pulsmätare för att se om de blev stressade av träningen och de hästar som tränades med negativ förstärkning visade efter ett tag stresstecken så fort de närmade sig träningsområdet.
Den här studien visar egentligen på saker som är logiska och självklara, men det är alltid bra att bevisa även det uppenbara. Vi ryttare behöver verkligen tänka på det här då det är lätt att hamna i ett läge där det blir för mycket negativ förstärkning. När jag jobbar med unghästarna så börjar jag med mycket positiv förstärkning (morotsmetoden). Genom att använda godis i den första fasen så betingar man vissa beteenden hos hästen. Den knyter då samman de order man ger med beröm och trevligheter och blir lugna och avslappnade och lär sig lättare. Efter ett tag så fasar man ut godiset och fortsätter bara med verbalt beröm som då betyder ungefär lika mycket för hästen. Det är lite som när man klickertränar en hund, hunden får en godis varje gång man klickar och efter ett tag så räcker klicket för att hunden ska känna det som om den fått godis. Hundtränarna har kommit mycket längre när det gäller att jobba med positiv förstärkning än vad vi hästmänniskor har och det verkar inte gå så väldigt fort framåt i hästvärlden. Det vanligaste är att man bara kör på i de gamla spår som har funnits sedan militärens tid. Nu finns det väldigt mycket bra kunskap från den tiden också men det skadar aldrig att utveckla metoderna lite. Det är ju också så att det inte längre är militärer som ska hantera hästarna utan mestadels kvinnor i olika åldrar. Vi måste alltså utveckla metoder där vi skapar lugna och mjuka hästar som kan stå still och vänta utan att stressa (jag brukar säga att de ska vara mobiltelefontränade så att man kan svara i telefonen utan att hoppa av). Det är mycket att tänka på när man jobbar med unghästarna och det skadar inte att ha en plan för dem. Jag försöker iallafall hela tiden utveckla mina metoder och det gäller att vara öppen och ta tillvara på allt man kan lära sig. Det är därför sådana här studier är oerhört viktiga, de kan öppna ögonen på vissa och de kan stärka andra i det de gör. Det viktigaste är ändå att försöka skapa en tillvaro för våra hästar där de kan få vara harmoniska och lugna och tycka om sitt arbete.
Tack och godnatt!