Idag har jag ägnat ytterligare en dag åt gödselkörning med lilla röda traktorn och stora gula grävaren. Jag har nu börjat på de riktigt gamla högarna och där är det finfin jord som säkert skulle kosta skjortan om man skulle gå till en blomsterhandel. Både Märta och mormor har fått varsin skopa och var mycket nöjda. Nu höll det faktiskt på att gå lite åt pipsvängen när jag satt och puttrade runt med min fina grävare. Jag satt i godan ro och lyssnade på radio i mina nya fina lurar när jag plötsligt noterade att det kom ett underligt gult sken från motorn. Det var bara att skutta ut och kolla och döm om min förvåning då jag upptäckte en liten brasa där i motorn. Under alla år av vanvård har grävaren lagt på sig ett lager av olja och skit och nu hade den fattat eld vid avgasröret och brann fint med små decimeterhöga lågor. Efter två sekunders funderande på vad sjutton man gör vid en sådan situation fattade jag beslutet att det var bästa att med språng hämta en spade i Märtas trädgård och ta lite jord och kasta på elden. Det såg säkert lite lustigt ut när jag i bästa gladiatorernastil rullade under eltråden och skuttade över fårstängslet först utan och sedan med spade men resultatet blev att elden kvävdes och jag kunde andas ut. Efter att ha väntat en stund så att motorn fick svalna så provade jag att starta och som tur var så hoppade den igång precis som vanligt. Det är en härdig gammal maskin som inte dör ens av eld och jord i motorn. Man kan ju också se det hela från den ljusa sidan, eftersom nu hela motorn är lite svart och full av jord så får jag prova på min nya högtryckstvätt och min stackars grävare får den motortvätt som den längtat efter i tio år.

Min fina grävare som fortfarande är vid liv trots år av vanvård och liten brasa i motorn...

Av någon anledning drabbas jag i princip aldrig av panik utan kan oftast lugnt titta på katastrofen och göra en liten konsekvensanalys innan jag handlar. Man måste ju liksom ta det lite lugnt när man jobbar med djur och samma lugn behövs tydligen för att klara av livet med närmast antika maskiner. Jag funderar dock skarpt på att ta en liten paus från traktorerna i morgon och bara ägna dagen åt stallstädning istället, det verkar vara en lite lugnare aktivitet där risken för motorbränder är i det närmaste obefintlig.

Lilla Betty har repat sig väldigt bra efter ormbettet och var lika pigg som vanligt idag. Nu får hon inte vara ute och springa på två veckor eftersom giftet kan finnas kvar i systemet och detta förstår hon inte alls. Nu har hon dessutom börjat löpa så hon är lite extra snurrig pga detta så livet blir trist för en liten boxer den närmaste tiden. Astrid har ju precis löpt klart och det har blivit stor skillnad på henne nu, hon har lugnat ner sig och blivit vuxen. Vi har börjat träna dressyr och detta tycker Astrid är fantastiskt roligt, hon lär sig i raketfart. Nu har vi ju egentligen tränat sedan hon bara var en liten knodd eftersom det är absolut nödvändigt att mina hundar är lydiga då de springer lösa på gården hela tiden men det är skillnad på att bara kunna följa med i vardagen och på att lära sig dressyrtrick. Varje gång vi går ut för att träna så är hon bara så nöjd och vill bara göra rätt hela tiden, en riktig liten arbetsmyra är hon. Det ska bli riktigt roligt att jobba vidare med henne och vi får väl se var det landar.

Astrid, alltid redo...

Tack och godnatt! 

-