Den senaste tiden har jag ägnat mig åt att vara lite offline och åt att vara lite av ett försöksdjur. Mitt senaste besök hos läkaren resulterade i att jag fick nya mediciner och desutom konstaterat att jag tydligen har utvecklat fibromyalgi pga mitt lilla genfel. Det finns ju lite olika former av fibromyalgi och det har varit lite av en slaskdiagnos när man inte haft någon bättre idé, nu vet man mer och det är en överaktivitet i nervsystemet. Det vanligaste är nog att man blir extra smärtkänslig, men som vanligt är jag någon form av medicinskt unikum då jag är extremt smärttålig. Jag har ju varit hos en läkare som är extra insatt i problemen med att ha ehlers danlos och även han kliar sig lite i huvudet. En stor del av min kropp har olika sorters kramper och om man klämmer på de olika triggerpunkterna så gör det naturligtvis ont, men jag kan ju ändå arbeta fysiskt av någon outgrundlig anledning. Mina leder går att böja lite hit och dit, musklerna har därför överarbetat och skapat så mycket spänningar att det blivit lite permanenta kramper.
Jag har väl inte reflekterat särskilt mycket över dessa utan mest tyckt att jag blivit lite osmidig. Jag fick som vanligt en lite konstig blick när jag beklagade mig över att jag inte riktigt kan spetta stolp längre, före operationen kunde jag inte sätta mer än tre stolpar och nu kan jag väl spetta ner tio innan kroppen säger stopp. Den självklara följdfrågan på min klagan blev naturligtvis om jag absolut måste spetta ner stolp, det kan ju omöjligt vara livsnödvändigt. Fast nu är jag ju bonde och som sådan behöver jag få ner stolp i marken och det är inget som går att låta någon stackars anställd göra då man säkert blir anmäld för något om man tvingar andra att göra detta eländiga jobb. Efter att ha konstaterat att detta alltså var ett problem som aldrig nämnts i någon annan smärtutredning så kom vi fram till att jag är konstigt frisk för att vara så sjuk. Som egenanställd har jag ju lite svårt att be om anpassat arbete eller deltidssjukskrivning, jag har ju ändå aldrig varit sjukskriven annat an på pappret. Läkarna har ju glatt sjukskrivit mig i ett helt år förra året men vad tusan jag skulle göra med det pappret har jag aldrig kunnat räkna ut. Försäkringskassan kan jag ju inte gå till eftersom företaget fortfarande varit igång och jag har ju matat djur trots rullator så skulle de fått för sig att kontrollera mig så hade det ju gått åt pipsvängen.
Jag fick iallafall förklara det där med hur jag får kroppen att utföra saker som den inte riktigt vill. Det handlar om att tänka bort smärta. När jag hade det som värst innan min ryggoperation så gjorde båda benen outhärdligt ont. På morgonen när jag skulle gå upp var det som om jag hade glödande spett under fötterna och samtidigt var det som om något krossade dem ovanifrån. Jag brukade varje morgon titta ner på fötterna och konstatera i hjärnan att smärtan bara var inbillad, eller snarare att mina nerver ljög för mig. Det jag kände hände helt enkelt inte på riktigt och alltså skulle det gå bra att gå även den dagen. Sedan gick jag ut och jobbade.
Nu fick jag iallafall med mig lite medikamenter hem som skulle provas och efter lite tester kan jag konstatera att det verkar lovande. En medicin ska jag injicera subkutant på mig själv och så har jag lite vanliga tabletter. Första injektionen gick bra, först blev jag pigg som en mört då kramperna i musklerna släppte och sedan däckade jag som en klubbad säl. Dag två var jag trött ända fram till kvällen då mina stackars muskler hade återhämtat sig från chocken att inte vara i ständig kramp. Benen kändes för en gångs skull lite spänstiga och jag genomförde några väldigt ovetenskapliga tester av hur mycket studs det nu fanns i dem. Jag har inte kunnat hoppa jämfota upp på saker sedan operationen, typ 20 cm har varit max, och nu kunde jag faktiskt hoppa upp 60 cm ( jag testade naturligtvis försiktigt och hoppade upp i sängen där jag inte skulle slå ihjäl mig om jag misslyckats). Jag är ju inte direkt Stenmarkspänstig men i jämförelse med tidigare så är skillnaden enorm. Kanske betyder detta att jag nu kan hoppa upp i farten på en lagom stor ponny igen, det ska så småningom testas ( måste komma ur overallen först). Jag brukar ju föresätta mig att göra saker som folk skakar på huvudet åt så framåt sommaren får vi väl se om det går att dokumentera ett galoppupphopp:)
Jag har sedan inte tagit några mediciner alls för att se hur illa det skulle bli igen och naturligtvis så regredierade jag snabbt tillbaka till ospänstig och ont i handlederna som av någon outgrundlig anledning alltid är det första som blir inflammerat när jag ansträngt mig lite( Hur i hela fridens namn det kan bli så när jag ägnat mig åt upphopp och skutt vet jag inte). Nu ska jag alltså räkna ut hur ofta jag behöver injicera mig själv och hur många tabletter jag ska ta för att hålla en lagom nivå och hur många upphopp jag egentligen bör göra för att undvika handledsinflammation.
Troligtvis går inte mitt tillstånd att överföra på någon annan men kanske kan någon bli lite inspirerad och förstå att allt man kan göra är sitt bästa. Med positivt tänkande kommer man långt och världen går inte under för att man förlorat förmågan att spetta stolp en hel dag. Sedan är det ju också lite så att jag kan sitta inne i soffan och ha ont eller så kan jag gå ut och göra det jag tycker är roligt och ha ont. Det bästa är ju naturligtvis att jag nu kanske kan gå ut och göra det jag tycker om och inte ha ont eller behöva tänka bort smärta, tänk vad effektiv jag ska bli då:)
Tack för idag:)