Igår hade vi en liten trevlig grillkväll och vid skymningen skulle vi släppa ut Joppe och Titti. Alla emotsåg denna händelse med stor spänning och det blev en trevlig liten folksamling. Joppe fick gå först ut ur stallet och dansade med obligatriska manruskningar över ridbanan. Titti fick följa efter på säkert avstånd trippandes på sitt karaktäristiska sätt. Åskådarna hade samlats på vägen och stod med kamerorna i högsta hugg, alla var väl förberedda på det väntade dramat... Joppe leddes in i hagen och iväg en bit, Titti stannade vid grinden och släpptes när den var stängd och sedan var det Joppes tur... Han släpptes lös och... Inget hände!
Joppe travade iväg precis som vanligt och började lukta på alla bajshögar i hagen och Titti traskade iväg mot en lämplig grästuva. Där slängde hon lite flirtiga blickar mot Joppe som fortfarande var upptagen på sitt håll. Vi började så sakta tro att han helt enkelt inte fattade att hon var i samma hage som han. Även Titti verkade lite konfunderad över hans ointresse och gav till sist upp och satte av mot det hörn av hagen som har det bästa betet. Nu såg han henne plötsligt och efter en sekunds funderande travade han efter. Det enda vi kunde se var två svansar som försvann i skymningen, alla var lite besvikna över det uteblivna dramat men hästarna verkade fullt nöjda och försvann till slut runt hörnet bakom Märtas hus. Vad de sedan gjorde där ska vi kanske inte lägga oss i men förhoppningsvis tillverkade de ett Desdemonasyskon.
Joppe är verkligen en hingst med fantastiskt temperament, att han har klarat den här omställningen så bra är otroligt. Han har stått inne på dagen och man kan se att hela hans utstrålning har ändrats. Det är som om han säger att '' äntligen har ni förstått att det enda jag har längtat efter är sällskap''. Han har verkligen förändrats sedan jag köpte honom förra våren, då var han lite stressad och rätt så jobbig att hantera. Nu har han blivit mer väluppfostrad och väldigt mycket lyckligare. Han har alltid varit en snäll häst i grunden men om man låter honom ta över blir han som alla hingstar, odräglig och lite farlig.
Förra sommaren fick vi lite problem med honom en gång då vi släppte ut honom i en hage där han kunde se alla stona. Jag tyckte nämligen att han behövde gå upp lite i vikt och ville att han skulle gå i en bra gräshage så han släpptes i en hage på andra sidan vägen. På kvällen när jag skulle hämta in honom tittade han skeptiskt på mig och med en kaxig manruskning galopperade han iväg. Efter lock och pock och några hot gav jag upp och tänkte att om han fick vara ute över natten så kanske han tröttnade och gav upp. Nästa dag gjordes flera försök att fånga honom men inget hjälpte, han skulle inte in. Han hade både mat och vatten i hagen och sprang dessutom fram och tillbaks för att hålla reda på stona. Den kvällen beslöt jag att om han inte fick något vatten så kanske han skulle ge upp till nästa morgon, det var ca trettio grader varmt de här dagarna. Nästa dag sprang han fortfarande fram och tillbaks och vägrade bli fångad. Det tog 2 dygn utan vatten i värmen innan han gav upp och då hade han gått ner väldigt mycket i vikt så min plan gick inte alls som jag hade tänkt mig. Han blev då åter förvisad till liten tråkig fålla utan intressanta ston att titta på. Det kanske låter drastiskt att låta honom lida på det viset utan vatten men alternativet hade varit att han blev kvar hela sommaren i fel hage och då hade han blivit ännu mer stressad och ännu smalare. Han är mycket lättare att fånga nu förtiden och har kunnat gå i stor hage hela vintern, så kanske lärde han sig något av det hela.
Att hantera hingstar är en konst och ibland kan de bästa avsikter få fel följder men jag tror ändå att det är bra att avdramatisera hingstarna och försöka få dem att bli vanliga hästar. Joppe är ett levande bevis på att det faktiskt kan fungera att ge dem ett bättre liv,även med en gammal hingst.
Tack och godnatt!