Isen ligger kompakt över hela gården så att det inte går att varken gå eller rida någonstans. Man lyckas precis halka sig fram till ridhuset, om man går försiktigt, så all ridning blir där inne för tillfället. Det är väldigt trist då solen skiner och det är fint väder för en gångs skull, helst skulle man vilja galoppera omkring utomhus.
Alla hästar reagerar olika på halkan, vissa av dem får fullständig panik och börjar veva med alla ben om de börjar halka litegrann medans andra tar det med ro och går omkring med myrsteg. Värst av alla är Emma som måste ledas över den absolut halkigaste delen av gårdsplan för att ta sig ut till hagen. Om hon hade tagit det lugnt och lyssnat på matten så hade det gått bra eftersom det finns möjlighet att runda isfläckarna, men nu är hon inte särskilt begåvad utan hon börjar snurra omkring vid blotta tanken på att hon ska ta sig över halkan. Detta snurrande gör att hon varje dag lyckas trampa ut på någon isfläck och då utlöses en fullständig panik i henne hjärna. Alla hennes ben åker rätt ut och sedan tar hon ett hopp åt vad hon tror är ett lämpligt håll. Hälften av gångerna hoppar hon rätt på mig och de andra gångerna hoppar hon från mig så att jag släpas ut på isen. Värst var det häromdagen då hon först hoppade rätt på mig, fortsatte upp i en snödriva, fastnade i drivan eftersom den gick upp till hennes mage, gjorde ett skutt till så att jag flög upp och landade i drivan och sedan cirklade hon runt mig som satt och svor på henne i drivan. Joop som ju går samma väg varje dag har däremot inga som helst problem, han trippar fint efter mig och lyssnar på vad jag säger att han ska göra.
Virrpannan Emma...
Igår var det årsmöte i Connemarasällskapet och jag är nu invald i styrelsen. Det finns ju massor att göra just nu då det är stora förändringar på gång och det blev ett bra möte där många medlemmar hade slutit upp. Det var extra kul eftersom det har varit väldigt turbulent i föreningen och det kunde lika gärna ha blivit så att folk inte kom pga allt bråk. Nu har medlemsantalet ökat och istället för att vända föreningen ryggen så har man velat visa sitt stöd och dessutom så verkar man vilja samla ihop sig och jobba framåt. Det har sällan varit så många deltagare på ett årsmöte och dessutom var man väldigt samstämmiga när det gällde alla val. Det är en spännande styrelse som har tillkommit med mycket kompetens som är så nödvändig för att kunna få föreningen att bli starkare inför framtiden. Även om jag snurrar runt bland lite andra raser så är det ju connemaran som är min första ras och självklart vill man göra allt för att den ska utvecklas och fortsätta vara den trevliga ponny som den alltid varit.
Tack och godnatt!