Curt-Åke har nu fått en alldeles egen signaturmelodi av mig. Han har återigen drabbats av stor passion och går runt helt planlöst i sökandet efter föremålet för densamma. Om man nu byter ut namnen mot Curt-Åke och Astrid så är detta en bra beskrivning av tillvaron på Åkerby för en stackars svart mopshane https://youtu.be/d4BLuuSU2KE . Två gånger om året förvandlas den där muskulösa, benhårda damen till en villigt flirtande figur och Curt-Åke lever alltså i ständig förvirring. Just nu använder sig Astrid av sin imponerande starka kropp för att bryta sig genom dörrar och staket för att komma åt den stackars inlåsta mopsen som då för tillfället även är föremålet för hennes ömma känslor. Kanske har hon imponerats något av hans förmåga att producera små lakritstroll och tänker att sådana små barn är ju inte jättebesvärliga att föda upp. Matten verkar ju ha bestämt att alla hennes adjutanter ska vara små och platta och då kan Astrid absolut tänka sig att dra sitt strå till stacken. Nu är ju dessa känslor ganska så snabbt övergående så snart hamnar Curt-Åke på sista raderna i sin signaturlåt, stackaren.
Förutom att gå runt i ett passionerat töcken så lyckades Curt-Åke idag använda sin lilla mopsnäsa till att identifiera en doft som tydligen var helt oemotståndlig. För första gången i sitt liv rymde han därför hemifrån och försvann hela vägen upp till grannen tillsammans med den något förvirrade Kajsa som trodde att de skulle gå på en vanlig promenad ( att matten inte gick efter reflekterade hon nog inte över då hennes hjärna sällan registrerar annat än det som rakt framför nosen och där gick ju Curt-Åke). Vad var det då som lockade honom att dra ca sexhundra meter från den där dörren som skiljer honom från hans älskade vilken han suttit och stirrat på i en vecka? Jo inget mindre än en nyöppnad surströmmingsburk:):) Nu funderar alltså matten på huruvida det kanske skulle fungera att ställa en öppen surströmingsburk innanför en annan dörr för att få stackars Curt-Åke att ändra fokus från den där kärleksstunden som han aldrig kommer att få uppleva (surströmmingen skulle han ju möjligtvis kunna få uppleva om han lovar att sova på verandan i en vecka eller så). Curt-Åke tyckte i alla fall att det var hemskt pinsamt att han råkat vandra iväg utanför reviret och kom hemknatande med en lite stukad min då han inte ens fått smaka en endaste liten fiskbit. Kajsa yrade som vanligt omkring och fattade inte vad allt ståhej handlade om, det där med revir och gränser är inte hennes starka sida och att matten ropar högre ju längre bort man är är ju inget som hörs eftersom ljudet ju blir svagare på lite avstånd. Kajsa kommer alltid när matten ropar och det är ju huvudsaken liksom, om hon har gjort något dumt innan så är det ju redan gjort och glömt så fort hon börjat springa:)
Tänk att livet kan vara så komplicerat för en stackars liten mops. Världen är fylld av dofter, den ena mer underbar än den andra och att välja mellan magen och hjärtat är inte lätt när bägge har ungefär samma vikt för ens fortsatta existens. Astrid är hans enda skydd mot alla farliga män med keps men äta bör man annars dör man liksom...
Curt och Kajsa innan Curts hjärta blev lika viktigt som magen...
Tack och godnatt!