Nu är det riktig storstädning av hela gården, vi har eldat och släpat saker i tre dagar. Det hela började med att vi skulle elda upp den gamla stallinredningen på valborg och precis när vi hade kommit igång med det så ringde lantbruktjänst och frågade om det gick bra om de kom i början på¨nästa vecka och hämtade skrotet. ''Vadå hämta skrot ''sade jag lite förvånat, då förklarade de att morfar hade ringt och beställt skrothämtning förra året men att det hade varit för blött för att hämta det tidigare. Detta hade han naturligtvis 'glömt' att tala om för mig och jag blev därför glatt överraskad. Morfar är en av de värsta skrotsamlare man kan hitta och vill helst inte att jag ska slänga alla 'bra att ha-saker' men som tur är så åkte han in för att operera sitt knä på tisdagen så vi har satt full fart för att hinna städa innan han kommer hem igen. Han har fått en infektion i sitt knä som han bytte för ett år sedan. Det är tydligen så att om man får ett sår, var som helst på kroppen, och det kommer in en bakterie så söker sig den till metall och morfars nya knäled är av metall.
Vi har grävt fram ofattbart mycket järnskrot och eldat upp mängder av gammalt trä, det är otroligt vad man kan samla på sig mycket konstiga saker. Vi hittade det gamla vattenkoppsystemet, från den tiden det fanns kor i lagården, gömt i gräset bakom granhäcken. Förutom detta har vi hittat massor av saker som vi inte har en aning om vad de är för något eller vad de har använts till, men de åker i skrothögen utan pardon. Morfar har, vad jag tror, aldrig varit på skroten utan lever efter devisen att det man inte ser finns inte. Sedan kan man ju alltid gå ut och gräva upp det igen när man behöver det femtio år senare, att det då har rostat sönder totalt är ett annat problem. Detta är den gamla tidens sopsortering, man gömmer skräpet i ett hål i marken eller bakom en buske. Problemet med detta är att det är lite olagligt att sortera på detta viset nu för tiden. Förutom att morfar sparar på allt gammalt skrot så tycker han inte om att elda då han tror att huset ska brinna upp även om man är tvåhundra meter bort och det är vindstilla. Fia och jag har dock inte detta problem utan vi eldar glatt upp allt brännbart vi kan hitta och vissa saker brinner bättre än andra så ibland blir det lite väl glada lågor. Det blir i alla fall väldigt fint när vi blir av med skräpet och om jag får bestämma så kommer det inte något nytt skräp utan man kan ju faktiskt städa lite hela tiden istället för att lämna allt därhän. Jag hoppas bara att skräpet ryms i lastbilen som kommer och hämtar...
Vi har bara en dag till på oss att städa så imorgon blir det mer eldning och storstädning.
Tack och godnatt!