De senaste dagarna har Astrid och jag haft många diskussioner. Jag hävdar bestämt att dressyr på tv och fötterna i högläge är ett mycket givande tidsfördriv. Astrid suckar och tittar med längtan i blicken ut genom fönstret, hon påstår med bestämdhet att det vore mycket roligare att skutta runt med barnen på tomten. Astrid fyllde ju åtta år för ett litet tag sedan och i present av mig fick hon en kastration som genomfördes i måndags. Det låter kanske som en trist present men faktum är att hon nu ska få njuta av sin ålderdom utan humörssvängningar och skendräktigheter. Hon har ju inte haft så många löp utan att få valpar men nu när hon är färdig med det så har hon haft det besvärligt. Ännu värre har det varit för Curt-Åke som svävat mellan himmel och helvete under några veckor då hon först försökt slå ihjäl honom och sedan försökt förföra honom och allt detta innebär att han blivit tillplattad på olika sätt.
Att bli älskad av en boxer är inte lätt...
Astrid är ju lite annorledes på många sätt men hennes största egenhet är nog ändå att hon i princip är gjord av plåt. På tisdagen ansåg hon sig helt återhämtad efter narkos och annat och sedan dess har hon varit helt oförstående för att matten påstår att en hund med hål i magen ska ta det lugnt. Först diskuterade vi upphopp i sängen, jättefånigt att behöva använda mopstrappan upp ju. I protest gick Astrid raka spåret till soffan och hoppade upp med ett sedvanligt skutt. Sedan kom diskussionen om att vara inlåst i sovrummet, matten stängde dörren och grinden, Astrid öppnade dörren och skuttade över grinden. Senaste diskussionen kom när Astrid fick syn på döttrarna och slängde sig ut genom dörren för att ta en spurt med tillhörande boxertacklingar runt gården. Det är en ständig kamp och jag inser att jag aldrig vinner.
Den enda kompromissen vi faktiskt kommit fram till är att hon behåller badringen på. Veterinären gjorde ett försök med tratt, när jag hämtade henne efter operationen kom han med hunden i ena handen och något som varit en tratt i andra. Lite ursäktande sa han att det inte gått så bra att ha den på men att jag kunde kanske försöka hemma. Har Astrid bestämt att det inte ska vara tratt så ska det inte vara tratt. Nu är hon ju inte helt omöjlig och trots allt så har vi då kommit överens om att hon inte får röra magen och att badringen går det faktiskt att sova med.
Sur, men ändå rätt så söt...
Trots all kamp så läker hennes sår fantastiskt fint. Lite extra glad är jag också över att hon fick väldigt mycket beröm av veterinären. Hon är i extremt god form för sin ålder och lagom i hull. Vi är nog rätt så lika varandra vad gäller den optimistiska inställningen, en liten operation hit eller dit är inget att hänga läpp över:) Jag tror absolut att vi kommer få flera fina år tillsammans där hon både kommer ge mig några till gråa hår och en massa roliga minnen.
Tack och godnatt!