När man bor på landet så har man inte bara husdjur utan det finns även bonusdjur som man tydligen ska härbärgera. Idag när jag hade ätit lunch så ringde en smått hysterisk Millan och yrade något om en halvdöd fågel på stallgolvet, vad jag hittade när jag kom dit var denna ganska så oattraktiva lilla varelse...
De som tycker att alla djurungar är söta små varelser har uppenbarligen inte träffat på några svalungar, de är verkligen inte det gulligaste man kan se. Nu var det inte något fel på svalungen den hade bara råkat ramla ner ur boet. Jag tyckte väl att det enklaste var att låta den sluta sina dagar men detta mötte högljudda protester från Millan och personalen, de tyckte att den skulle få läggas tillbaks i boet. Problemet med detta var bara att det fanns tre bon att välja mellan, alla på ca fyra meters höjd. Efter lite dividerande så kom vi till en överenskommelse om att den skulle få chansen och tydligen så faller det på arbetsgivarens lott att klättra fyra meter upp på en stege för att återbörda en liten fågelunge till upprörda fladdrande föräldrar. Som tur var så fick jag iallafall hjälp med att bära stegen (däremot så vägrade personalen att hålla fågeln överhuvudtaget då fåglar tydligen är söta och förtjänar att få leva men ändå äckliga att hålla i). Det var bara att klättra försiktigt med fågelungen i ena handen och hoppas på att det var rätt bo som vi hade rest stegen mot. Väl uppe så verkade det vara rätt då det fanns ett gäng med syskon i samma storlek, det enda problemet var att det var överfullt och antagligen var det därför den lilla ungen hade blivit utputtad. Med lite milt våld så lyckades jag klämma ner ungen och sedan var det bara att lämna den åt sitt öde. Det är tur att man inte har höjdskräck när man blir tvungen att utföra sådana här uppdrag, det är långt till golvet när man är högst upp på stegen...
Jag hoppas att den nu stannar i boet tills den kan flyga själv så att jag slipper fler klätterövningar.
Vi har även andra små djur som bosätter sig på olämpliga platser, häromdagen när morfar skulle kika under motorhuven på traktorn surrade det ut en ström av ganska sura getingar. De hade tydligen hittat den perfekta platsen för sitt bo där. Även getingar gillar tydligen att leva ett rörligt liv, det gäller att vidga vyerna även om man är en ilsken insekt. De fick nu lov att flytta då jag inte uppskattar att ha en strid ström av ilskna getingar surrande omkring mig när jag ska ut och vattna hästar. Otroligt nog så hade de på bara ett par dagar hunnit bygga ett ganska så stort klot att bo i och man kan nog lugnt påstå att det var mindre populärt att få detta utslängt på marken. Med lite tur så kanske svalorna kan hjälpa till med getingproblemet och då kanske mina anträngningar för att rädda en liten svalunge lönar sig i längden...
Tack och godnatt!